Fulltofta torpruiner 

Startsida Torpruiner Kontakt Länkar Upphovsrätt Uppdateringar
 

Snabblänkar till de olika torpruinerna  Sorterade A - Ö

Specifika orter markeras med blå länktext på gul botten i rutan
Ej specifika orter  markeras med blå länktext på orangefärgad botten i rutan
Alla nyheter markeras med denna färg i 2-4 veckor för att du som besökare lättare skall kunna observera nyheter. Ett annat bra tips är att titta in under länken "Uppdateringar" där alla kompletteringar listas i datumordning

Senaste uppdateringarna

Ahlkvistslingans torp Galgbacken Karta över Fulltofta strövområde Murarehus
Attarp (Lilla) Gamla Nyhus Krokeholm Myggahus-Attarp
Beijerstorp Gamla Staveröd Kronekull Nobishuset - Nobbeshuset
Blossehusen Gry Gravfält Kronqvistatorpet-Nunäs nr. 9 Philstorp
Bondemölla Grönalund Kruddarehus Prästamöllan
Bossaren Gällhagen Kulleröd Nr. 2 – Ljungstorp Pålstorp
Brinkesholm Hackedamms backstuga Kulleröd Nr. 3 Ramstorp
Dammhus/Skvalta Hackedamms torp Kungahuset Råttefällan
Djupadal Hagahus Kvarröd Sankta Magnhilds källa
Djurkyrkogården Hanahus-Hungern Kyllingahus Sjömossahus, lilla
Donationshuset Hanakällan Kärrmossehus-Ormapumpan Skällhus
Ekesåkra Holmahuset Landeröds torp-och fälad Stenhusen
En egen plats på jorden Hovgårdsmöllan Lilla Åkarp Stora Åkarp
Fulltofta 6000 år Hovgårdsmöllans backstuga Linnekull Svalekull
Fulltofta herrgård Husförhörs rotar Linnekull - övre Ugglebacken
Fulltofta Kyrka Häggenäs nr. 1   Vandringar bland torpruiner
Fulltofta Nr 8 Häggenäs nr. 2   Vasahus
Fulltofta Nr 19 V Erikssons torp Häggenäs nr. 3   Vett & etikett i skogen
Fulltofta prästgård Häggsahus    
  Hällkista    
  Högeholm    
  Högatorp    
Senaste versionen av karta Kontakt

 

Senaste kartan över Fulltofta strövområde.   Uppdaterad 2015-04-13
På hemsidan har vi många detaljkartor som visar var torpen och annat ligger. Kartorna publiceras med rätten från Stiftelsen Skånska Landskap.

På de många detaljkartor som vi visar vid de olika avdelningarna har vi lagt in egna symboler för att visa var alla torpen och ruinerna fanns, och var resterna finns idag.

Därför presenterar vi alltid den senaste versionen av originalkartan över Fulltofta strövområde här, där alla vandringsleder är utmärkta, dock utan de kompletterande detaljer som finns på kartorna vid respektive avdelning.

Det är den här kartan du skall använda när du vandrar i Fulltofta, där de allra senaste stigarna är markerade.
Komplett översiktskarta hittar du här

Klicka på kartan för att få upp en PDF-fil i full storlek.
© Karta från Stiftelsen Skånska Landskap.

   

 

Fulltofta 6000 år  
Fulltofta 6000 år är en sammanställning av en mängd material. Ibland kortare, ibland längre texter. En bra inledning för att sätta sig in i Fulltoftaområdet och dess torpruiner. För mer specifik information om respektive torpruin använder du menyn överst på sidan.
   

6,9 MB. Högupplöst version. Bilderna håller högsta kvalitet.

3,5 MB. Lågupplöst version.
Bildkvaliteten sänks något för snabbare uppladdning på långsamma uppkopplingar.

   
 
Ahlkvistslingans torp Nunnäs 1

”Jöns Nilssons ställe”, Fastighet: 1/6 mtl.

Åbo: Jöns Nilsson född den 6/1 1858 i Fulltofta. Hustru: Emelie Carlsson född den 8/10 1860 i Munkarp. Gifta: den 13/6 1887. Son: Nils född den 29/3 1888 – död den 1/4 1888. Således blev denna sonen endast 4 dagar gammal. Dotter: Hulda Amalia född den 6/1 1891 födelsedag samma datum som sin far. Son: Nils Edmund född den 16/11 1893. Detta barn får samma namn som första sonen som dog. Inget ovanligt för denna tid.
Pigor: Elna Nilsdotter född den 24/4 1866,och Anna Åkesdotter född den 21/1 1879.
Ahlkvista torpet, eller Jöns Nilssons ställe ligger på Nunnäs fälad. Åkeriägare Otto Sigvard Ahlkvist i Ludvigsborg ägde marken senare, där han lät kor beta på fäladen. Ahlkvistaslingan efter ägaren.
Det har berättats om att det var en skomakare som bodde i torpet. Men vem?

Torpruinen vid Ahlkvistslinga framsida med dörröppningen mitt på huset och delar av spisen till vänster. Till vänster om boningshuset finns en ruin av en folla förmodligen djurstall.
Foto: jan 2014  © Roland Pedersen.

   
   

Torpruinen vid Ahlkvistslinga se den lilla kullen till vänster i ruinen som hade spisen och skorstenen vid husets gavel. Likadant byggt är Hungern och Högetorp i Fulltofta,
Foto: jan 2014  © Roland Pedersen.

Torpruinen vid Ahlkvistslinga sett från motsvarande håll.
Foto: jan 2014  © Roland Pedersen.

 

   
   

Ett ordentligt stort vildsvin har gjort sitt spår. Detta i närheten av just Alqvistatorpet. Foto: © Fred Lundberg

Detalj av karta som visar var Ahlqvista torpet låg. Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan.
Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Lilla Attarp  

Per Jönsson med hustru Alma och son Gustaf Attarp. Per Jönssons mor Elna Nilsson, Dottern Anna Jönsson. Inga Häggs farmor Elna, Farbror Per.
Gårdens namn Lilla Attarp. Hästarna Lisa och Lotto.

 
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Bejierstorp  
Beijerstorp längs Fulltoftavägen nästan mitt emot smeden Leif P i Blossehus. Det återstår bara idag en backe där torpet låg.

Beijers torps siste innehavaren var Stenhuggare Jöns Åkesson Beijer född 1869 i Farstorp. Hustru Mathilda Schönström född 1854 i Fulltofta. Detta torp var Mathildas barndomshem. Föräldrarna var Göran Schönström född 8/5 1820. Christina Werngren född 18/8 1820 båda från Fulltofta.

Jöns arbetade som stensättare vid järnvägen Eslöv- Kristianstad. Han uppfattades av grannar som mycket vänlig och glad person, sjöng gärna när han arbetade. Många minns honom fortfarande.

Mathilda blev förlamad i sviter efter en hjärnblödning och blev sängliggandes svårt sjuk. Jöns skötte henne i flera år. Gick hem på middagsraster i arbetet för att se till att hon fick mat vilket hon inte själv kunde ombesörja.

Av detta vackra stenhus med halmtak finns inga spår kvar. Torpet låg vid vägen mot Fulltofta, höger sida på en backe som numera är uppodlad strax efter man passerar vägen som går till Blossehus.

Här en bild av backen där torpet en gång låg.
Foto: © Roland Pedersen, augusti 2014.

Verktygen tillhör idag Leif Persson i Blossehus. Hans far fick dessa i gåva av Beijer. Foto: © Roland Pedersen, augusti 2014.

   

Bilden överst till vänster är inte Brinkesholm, som anges i det gröna häftet från 1993,
"FULLTOFTA , från 1700-talets enefälader och surskogar till dagens rekreativa storskog".

Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Blossehusen  

Uppskattningsvis omkring 1920-1930. Fulltofta 2B, även kallad Blossehusen, äges av Leif Persson. Blossehus, betydde för länge sedan "blåsehus", det vill säga att fastigheten låg oskyddat och därmed ofta utsattes för blåst.

Blossehus, Fulltofta. (Birgit Åkerbergs föräldrahem) Dåvarande ägaren Alfred Nilsson, nuvarande ägaren Inga och John Dalhkvist.

   
   

Torp i Blossehus i början av 1900 talet Johan Ståhl.

Huset, som var ett av två hus, som låg vid vägen mellan Fulltofta och Osbyholm strax innan Blossehusen. Det beboddes vid denna tid av Anders Hansson. Huset är numera rivet. Troligen från 1920-talet. Flickan på bilden är okänd. Även Per och Karolina Andersson har bott i huset.

   
   

Blossehus nr: 3

Blossehus nr: 4

   
   

Blossehus brann ner år 1925. Låg mellan Osbyholm och Fulltofta, på backen på höger sida om vägen innan de f.d. svandammarna vid Fulltoftagården.

 
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Bondemölla  

Bondemölla omkring 1920

Bondemölla omkring 1920

   
   

Bron till Bondemölla

Bron till Bondemölla

   
   

Gamla bron vid Bondemölla?

   

Omkring 1920. Träullsfabriken i Bondemölla med Oskar Johansson.

 

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Bossaren  

Illustration: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

Bossaren var ett arbetstorp, vars innehavare var dagsverkstorpare under Mjälaströ gård. Den siste brukaren var torparen Anders Olsson, född 3 augusti 1825 i Fulltofta och hans hustru Kersti Jönssdotter, född 8 augusti 1825 i Hammarlunda.

De ingick äktenskap 1877 och flyttade till Bossaren 1878. De hade en son, Gustav Andersson, född 7 juni 1866.

Anders gjorde även tjänst som ”huggedräng” på Fulltofta gård. Han var också med om att bygga Kyllingehus (Kycklingahus) och Lagnehus. Familjen bodde kvar på gården till omkring 1908.
På andra sidan vägen ser man rester av torpets jordkällare och trädgård med fläder och äppelträd

   
   

Idag finns inte mycket kvar, ett par äppelträd och några stenar.

Fantastiskt att man fortfarande kan plocka äpplen från Bossarens trädgård, från träd som var planterade i slutet av 1800-talet, eller kanske i början av 1900-talet.
Här kan vi snacka om ekologiska äpplen.

   
   

En lite damm mitt emot Bossaren.

 
   
   
Detalj av karta som visar var Bossaren torpruin ligger. Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan. Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   
Jordkällaren till Bossaren 2017-04-08. Foto: © Fred lundberg. Bild framifrån, resp. bakifrån.
   
   

© Kartan visas med tillstånd från Stiftelsen Skånska Landskap.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Brinkesholm  

Eller Brinkesholmshuset tillhörde 1839 Ekesåkra.
Detta var ett dagsverkstorp, byggt efter tidstypisk skånsk länga. Som har bäst bevarad trädgård, med gamla typiska torpväxter. Trädgården var indelad i kål-, fruktträdgård och humlehave.

I kålhaven så kallat Köksträdgården odlades grönsaker, morrötter, palsternackor, rotfrukter, rödbetor, framförallt grönkål och vitkål. Kryddväxter: Körvel, timjan, dill kummin, senap mejram med mera. Fruktträd olika sorters äpple, plommon, körsbär men också päronträd och krikor. Torpväxter som är kvar: Judaspengar, praktlysia, rebecka, höstannemon, människogrås, tremastare, daglilja, höstglöd, flox, snödroppar påsk/pingstliljor, idegran och taklök med fler.

När man bodde på Brinkesholm fick man gå ner i backen mot bäcken efter vatten, eftersom källan finns där, fortfarande intakt. En bit därifrån finns jordkällaren kvar i stengärdet. År 1813-1818 bodde Torpare Nils Engelsson född 1767 med hustru Hanna. Nils var bror till Per på Vasahus backstuga.
Stallet hängde ihop med boningshuset det fanns även en vinkelbyggnad. På 1980-talet var det mycket förfallet. Sista torparen var Nils Nilsson med hustru Berta.
Senare hade driftschef Agne Möller i Skogssällskapet huset till sommarbostad.

Roland Offrell duktig orienterare bodde med sin familj några år i huset. Barnen har begravt sina husdjur, katter och kaniner i backen och smyckat med små träkors och målade stenar.  Idag hyrs det av Drömmarnas hus från Malmö där skolbarn har chans att leva ett friluftsliv i skogen.

   
Detalj av karta som visar var Brinkesholm torpruin ligger.
Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

Brinkesholm 1939. Från. vänster Henning Andresson och sonen Ingvar Henningson. Därefter Inga Persson, född Feuk, samt Anna-Lisa Ståhl och Folke Nilsson som efter giftermålet övertog Kvarröd, numera Fulltofta Naturcentrum.

Stallet hängde ihop med boningshuset och det fanns även en vinkelbyggnad. Huset kortades av vid en renovering på 1980-talet då det var mycket förfallet. Det är Agne Möller på foton en höstdag 1983. Foto: 1983 © Torsten Blomdahl.

   
   

Foto: 1983 © Torsten Blomdahl.

Foto: 1983 © Torsten Blomdahl.

   
   

Här har vi Brinkesholm i mitten av kartbilden. Till vänster ligger Ramstorp och till höger ligger Kvarröd (Qvarröd).

   
   

Foto: 2013 © Fred Lundberg.

Foto: 2013 © Fred Lundberg.

   
   

Foto: 2013 © Fred Lundberg.

Foto: 2013 © Fred Lundberg.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Dammhus/Skvalta  

Dammhus + skvalta. Ligger på vägen mot Åkarp. Torpare Nils Nilsson född 5/9-1849 i Hörby. Hustru Anna Olsdotter född 5/11-1845 i Hörby. Gifta 10/11-1877, inflyttade 1878 - utflyttade 1884, son August född 23/8-1878, dotter Elida Gunilla född 30/1-1882, dotter Emma Sofia född 4/9 1884. 

Nils Nilsson dömd av Frosta Häradsrätt den 18/1-1882 för 1:a resan stöld till straffarbete i 8 månader. Dessutom till 2-års förlust av medborgerligt förtroende.

 

Foto: jan 2014  © Roland Pedersen.

   
   
   
   
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Djupadal  

Djupadals fiskeodling + skvaltkvarn 1900-talet.
Här ser man husgrund med 2-3 stenkar från fiskodlingens tid som fortfarande finns kvar.

Det ligger på hagmark och fornåker, här finns en rund stensättning i dess närhet. Hassel och stora ekar, terrasser, röjningsvallar av sten samt röjningsröse.

Den gamla banvallen mellan Hörby – Höör finns på en liten sträcka fast mycket igenvuxen.

   
   

Foto: © Roland Pedersen.

Foto: © Roland Pedersen.

   
   

Foto: © Roland Pedersen.

Foto: © Roland Pedersen.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Djurkyrkogården vid Linnekull  
Idag finns det en fin djurkyrkogård där Linnekull en gång låg. Här finns ständigt färska blommor, för våra älskade djur.
   

Djurkyrkogården- en rofylld plats

Där torparen en gång efter dagens slit tog sitt kaffe och sin vila vid sitt vita bord och bänk, är idag ett Andrum, en viloplats för djur.
Där har man funnit en plats för sin älskade katt, hund, kanin och fågel. Ibland kallas platsen för ”hundkyrkogården” men jag tror det är katterna som är överlägsna där.
Med fågelkvitter runtom i denna vackra lund och i den vilande stund. Har funnits sen 1994.
Bodil Pedersen

   

På vår skogsrunda igår, kom vi fram till en glänta.

Mitt i en gammal ruin stod där en stol och vi såg redan på håll att det fanns färgglada färska blommor. Vi blev så klart nyfikna och kände att vi måste kika lite närmare. Och vi hamnade mitt i en djurkyrkogård!

Där låg hundar och katter... säkert 15 gravar med handskrivna stenar och träkors där små hussar och mattar skrivit ned sin saknad efter ett kärt djur.

Sååå himla fint!!

Om jag vore en hund eller katt – då skulle jag absolut oxå vilja ligga där när mitt liv på jorden var slut.

I solen, i gläntan. Mitt i skogen.
Jessica Renstam Hellström

Foto: ©  Roland Pedersen.

Printsreen från Jessica Renstam Hellström sida.

   
   
Foto: 2014 ©  Fred Lundberg. Foto: 2014 ©  Fred Lundberg.
   
   

Foto: 2012 ©  Fred Lundberg.

Foto: 2012 ©  Fred Lundberg.

   
   

Foto: December 2013.  © Fred Lundberg.

Foto: December 2013. © Fred Lundberg.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Donationshuset  

Donationshuset, rivet sedan många år. Låg framför f.d. ålderdomshemmet, idag privat bostad.

I Donationshuset fanns det fem lägenheter. Pensionärsbostäder som disponerades av folket som varit anställda på Fulltoftagård. Fem änkor bodde där samtidigt hyresfritt och fri ved.

Mot vägen hade varje lägenhet en liten trädgårdsbit med grönsaksland där det odlades framförallt potatis, men det fanns även plats för en blomrabatt.
Bakom huset fanns uthus, vedbod, dass och ett hönshus.

Det var Charlotte ”Nådan” Dahl på Fulltoftagården som lät uppföra detta hus.
För torparnas flickor lät hon sidan om nya kyrkogården uppföra ett liknande hus, Minnet. Flickorna fick lära sig enklare hushållsgöromål. De blev mycket uppskattade då de kom ut i tjänst som pigor.

Källa: Fulltofta Sockenbok 2012. Läs där en berättelse om vem som bodde i Donationshuset.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Ekesåkra 150-200 år gammal undantagslägenhet

Det har funnits tre olika gatuhus längst med vägen i Ekesåkra gårdarna hörde till säteriet.

Ekesåkra nr 1
Var en fyrlängad gård och störst. Den siste som bodde på denna gård var arbetare Anders Johnsson  född d. 24/ 1846 i Fulltofta. Han levde hela sitt liv i Ekesåkra. Förutom sitt lantbruk tillverkade han vispar, kvastar och andra hantverk som han åkte runt och sålde i bygden, han åkte t.o.m. till Lund för att sälja sina alster där, tog han även med sig fisk för att sälja från Ringsjöfiskarna.

I Fulltofta  sommaren 1924 spelades den första filmen in ”Livet på landet”, där hade Anders rollen som sträng skollärare. Han dog den 14/3 1933 i åldersvaghet funnen död i sin bostad.

Gården hade två lägenheter, i den ena delen bodde inhysespigan Karna Larsdotter född den 6/9 1824 i Fulltofta. Hon och Anders Johnsson drog inte alltid jämnt utan det blev bråk dem emellan. Karna kallades för Stora Karna hon var en storvuxen och stark kvinna, hade ett hetsigt humör och kunde mycket väl komma i bråk med någon torpare och då kunde det sluta med slagsmål. Karna fick den 25/6 1859 en dotter med namnet Ingrid. Som fader uppgav hon drängen Gustaf Jönsson, kyrktrogen som hans fästekvinna.

När hon skulle till Hörby gick hon längs med järnvägen. Vid ett tillfälle kom tåget som gick mellan Höör - Hörby. Lokföraren bromsade in tåget och undrade om Karna ville åka med till Hörby. Efter lite betänkligheter svarade hon. ”Men jag har ju tänkt komma fram idag!” Hon gick vidare sidan om rälsen mot Hörby. På ålderdomen fick hon svår värk och kunde dåligt sköta sig. Stora Karna fick mat av godhjärtade människor. Maten samlade hon i ett kärl och blandade allt i en röra men åt med god aptit för hon tyckte att detta ändå skulle blandas i magen.

Tidigare bodde på denna gård undantagsman Anders Persson Dahlberg född den 3/10 1822 i Fulltofta - död den 22/3 1895. Sonen Arbetskarlen Johannes Dahlberg född den 27/11 1862 i Fulltofta bodde där tills han flyttade den 23/5 1890 till Ramstorp i Fulltofta.

Ekesåkra nr 2
Åbo Nils Åkesson född den 26/10 1830 i Fulltofta.
1:a äktenskap hustrun Elna Eriksdotter född den 1/6 1839 död den 2/12 1870.Barn: Magnus, född den 18/10 1860. Emilie, född den 15/4 1863. Anna, född den 17/2 1865. Else, född den 4/8 1867.

 2:a äktenskap hustru Anna Hansdotter född den 13/8 1832 i Hörby. Barn: Elna, född den 9/7 1874. Johanna, född den 14/10 1877. Två generationer har bott på denna gård Nils Åkessons föräldrar. Åke Nilsson född den 2/11 1802 hustrun Else Bengtsdotter född den 30/6 1803.

Ekesåkra 1 och 3
Åbo Per Eriksson född den 26/6 1855 i Fulltofta. Han var bror till stationsmästaren i Fulltofta Anders Eriksson

Hustru Cecilia Bengtsdotter född den 29/9 1857 i Fulltofta. Barn: Alma, Maria född den 28/5 1883. Emma, född den 6/2 1881. Per Martin, född den 27/1 1886. Nils Birger, född den 24/3 1888. Familjen flyttade till Linderöd den 1/8 1889.

Ekesåkra torp det hus som låg längst ner på vägen mot skogsdungen. Den sista som bodde där var Ester Bengtsson dotter till Maria Bengtsson född den 27/2 1858 – död 29/1 1933.
Maken Nils Bengtsson född den 5/4 1849 död den 15/12 1906 på Lunds hospital. Han arbetade som kusk på Fulltoftagården. Var en duktig hästkarl och kunde köra ett fyrspann. Maria bodde kvar ett tag hos sin dotter Ester.
Ester utbildade sig till stickerska och var mycket flitigt anlitad. Senare gifte hon sig med Carl Malmberg, de flyttade till ett närliggande hus på Fulltofta gården. Där blev hon föreståndare för posten som hon tidigare skött på Fulltofta station efter att stinsen Anders Eriksson pensionerat sig. Han bodde kvar i huset till sin död år 1959. Trettio år efter att tågen slutat gå förbi.

Vandrar man idag genom det som en gång var Ekesåkra by är allt i stort sett försvunnit. Den som är skarpsynt kan se få bebyggelser efter ruiner, förvildade fruktträd och Syrén. Men fortfarande porlar den lilla bäcken förbi. Åt motsvarande håll syns tydligt och klart den hålväg med stengärdsgårdar på båda sidor, denna väg går förbi Högatorp ner till gamla smedjan i Fulltofta. Odlingslottor inramade i stengärdsgårdar syns tydligt lite här och där. En och en annan stor gran finns där gårdarna en gång låg. Kan det vara en gåva från Charlotte ”Nådan ”Dahl som planterade in sina första granar i Ekesåkra på 1850- talet?

Källor: Fulltofta socken bok..
Intervjuer med äldre personer som berättade och minns Ekesåkra.

Den äldsta delen, ett så kallat bålehus (skiftesverk) med liggande breda plank. Här Anders Johnsson själv framför huset.

 

Anders Johnssons hus från en annan vinkel.

 

   
   
   
   

På bilderna ovan syns tydligt de s. k. Båleväggarna, med liggande plank.

   
   

Skisserna kommer från familjearkivet i Lund, en inventering 1926 av Gotthard Gustafsson.

   
   

Sista huset i Ekesåkra. Här bodde  Maria med dottern Ester samt Ellen i många år. För att få lite extrainkomst tog man sig an fosterbarn mot betalning, och dessa barn lär ha haft det riktigt bra hos kvinnfolken i den lilla stugan. Den siste, som bodde där, var skogsarbetaren och veteranen från Finska vinterkriget, Thure Mattsson, som en gång varit fosterbarn hos Ellen. Huset var i så pass dåligt skick några år efter Mattssons avflyttning att det måste rivas och därmed sattes det punkt och slut för den lilla byn.

Johanna var en mycket vacker kvinna som var ihåg kommen av gamla Fulltoftabor länge. Bildredigering Fred Lundberg.

Ekesåkra nr 3 - Grönalund -  Råttefällan

Enligt husförhörslängder bodde i detta torp familjen:
Åbo: Ola Henriksson född den 19/2 1812 i Vollsjö - död den 31/5 1867 i Fulltofta
Hustru: Else Andersdotter född den 21/4 1821 i Vesterstad (Västerstad)

Söner
Jöns född den 21/9 1845 i Fulltofta - flyttat 1868
Lars född den 23/1 1848 i Fulltofta - flyttat 1867
Nils född den 27/12 1849 i Fulltofta - död den 26/6 1867
Anders född den 16/9 1855 i Fulltofta - flyttat år 1870 till Åsum
Henrik född den 11/2 1860 i Fulltofta - flyttat den 23/10 1874 till Hörby

Döttrar
Anna född den 23/3 1852 i Fulltofta - flyttat den 25/10 1869
Maria född den 27/2 1858 i Fulltofta - flyttat till Höör den 18/10 1878 senare åter tillbaka till Ekesåkra.
Elna kallades för Ellen född den 5/12 1862 i Fulltofta - flyttat till Engelholm (Ängelholm) år 1886. Bodde i Amerika och besökte även Palestina.
Johanna född den 28/1 1866 i Fulltofta. Flyttat från Landskrona den 3/11 1880, till Högseröd den 22/10 1881.

Johanna emigrerade i unga år till Amerika. Hon kallade sig då för Jossi istället för Johanna. Gifte sig i sitt nya hemland och bar namnet Netzel. Hon besökte Sverige sju gånger tills hon bestämde sig för att stanna för gott, då hade hon blivit änka. Byggde en villa utanför Ludvigsborg , denna var i amerikansk stil och fick namnet Glenwood som ligger nästan mittemot Bondemölla. Här bodde hon tillsammans med sin syster Elna fram tills hon behövde hjälp av andra och flyttade då till ålderdomshemmet i Fulltofta men fick senare en av lägenheterna i Donationshuset. Både Jossi och systern Elna var mycket respekterade damer i Ludvigsborgstrakten. Johanna ville bli kallad för tant Jossie eller fru Netzel och Elna kallades för Jerusalemsdamen.

Jossi inspirerades av annat från Amerika, idén tog hon med sig om sin annorlunda gravsten och hon fick den beviljad. På gamla kyrkogården i Fulltofta vilar Johanna ovan jord. Understa gravplattan står inristat Else O Henriksson (föräldrarnas namn och förmodligen gravsten). Ovanpå denna sten står en rundad med urgröpt plats för en urna med låst järngaller framför. Högst uppe på stenen kan man läsa med stora bokstäver JOHANNA. Här vilar Jossi eller rättare sagt hennes svenska namn Johanna.

Johanna var moster till Ester Bengtsson (gift Malmberg) på Ekesåkra. Hennes syster var Maria och Esters moder. Pappan var Nils Bengtsson kusk på Fulltoftagård och känd för att vara duktig att köra fyrspann. När Maria blev änka flyttade Ester som också var änka till sin mor och de bodde tillsammans på Ekesåkra. I sista huset på Ekesåkra vägen från den lilla byn räknat.

På Ekesåkra nr 3 har fler familjer bott i detta torp på senare tid:

Soldaten Jöns Jönsson Holmberg född den 14/10 1854 med hustru Johanna Carolina Bengtsdotter född den 2/9 1857. Flyttade därefter till Hungern (Hanahus) och senare gick flytten till Slagtofta.

Husman: Alfred Bengtsson född den 26/2 1860  med hustru Maria Olsdotter född den 29/8 1856 båda från Hammarlunda.

Sista torparen var: Herbert Jeppson född 4/4 1898 i Remmarslöv med hustru: Elin Mathilda Andersson född den 2/3 1901

Torpet revs 1953 endast några få rester finns kvar ett par åkerlyckor med inramade stengärdsgårdar kan man fortfarande se, samt en stor gran som kanske har stått som vårdträd. Eller kommer den från första planteringen från ”Nådan” Charlotte Dahls tid? Detta var de första granplanteringar man gjorde runt Ekesåkra. Brunnen på gården är fortfarande intakt med vatten, vackert lagrad med stenar - men djup! Ett stort stenblock ligger över.
Se foto på länken Råttefällan.

 

   

Den understa stenen är föräldrarnas gravsten Else och O Henriksson, Johannas överst. Foto © Roland Pedersen.

Källa: Postum Artur Ericson, Fulltofta Sockenbok 1999.
Foto: © Bodil Pedersen.

 

   
   

Johanna "Jossie" Netzels gravsten på gamla kyrkogården i Fulltofta. Foto © Roland Pedersen.

Texten på stenen förtydligad.
Foto © Roland Pedersen.

   
   

Ekesåkras geografiska läge. Skånska rekognoseringskartan från 1812 och 1815-1820. Uppmätt av fältmätningsbrigaden.
Originalet är handritad, och i skala 1:20 000 och finns på Krigsarkivet i Stockholm

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Fulltofta Nr: 19, Vilhelm Erikssons torp

Statarhus.
Längst med Fulltoftavägen in mot förre detta Allan Lundbergs/nuvarande Cecilia Kristensson gård.

Har funnits tre hus. Vilhem Eriksson med hustru Ellen bodde i ena huset. Två statarhus låg bredvid varandra så när att båda brann ner samtidigt år 1925.
Det finns inget kvar av dessa husgrunder, utan idag finns en anlagd damm där husen låg.

Tredje huset mitt över vägen ser man tydligt ruinen. Där har funnits en fruktodling och träden finns kvar.

 

Vilhelm Eriksson. Foto in memoriam Lisa Johnsson, Hörby.

Fulltofta nr 19

Siste torparen på Fulltofta nr 19 var Vilhelm Eriksson. Han var tredje generationen som bodde i torpet. Farfar och farmor var torpare
Per Eriksson född den 27/11 1836 i Fulltofta död den 22/9 1914 hustru Anna Persdotter född den 25/12 1831 död den 24/1 1916 De flyttar 1889.

Sonen Erik Persson född den 8/1 1862 i Fulltofta tar över torpet med hustrun Kathrina Petersson född den 5/4 1856 i Fulltofta. De har 6 barn.

Erik lånar ihop pengar och reser ensam till Amerika den 17/2 1910 för att hälsa på sin efterlängtade äldste son Nils Hilding född den 3/5 1887 som rest till Amerika 1904. Erik kommer aldrig mer hem till familjen i Fulltofta. Vistelsen blir kort i Amerika då han råkar ut för en olycka, när han hjälper sonen med höskörd och av olyckshändelsen dog han den 7/9 1910.

Torpet tas över av sonen Vilhelm född den 1/11 1890 i Fulltofta. Frikallad från värnplikt. Hustrun Ellen Maria Nilsson född den 27/6 1891 ingår äktenskap den 30/10 1920 hon flyttar in på torpet den 6/11 1920. De får sonen Hilding Gunnar född den 17/5 1921 i Fulltofta senare dottern Karin Maj-Britt född den 24/3 1927 på Lunds lasarett

Lyckan blev inte heller långvarig på torpet för Vilhelms familj. Då man rustade för årets påskbak eldades det i bakugnen som blev för varm och brand uppstod orsakat av att bjälklaget vid skorstenen fattade eld, torpet hade halmtak. Saken gjorde det inte bättre att just denna dag var det en kraftig vind, så stora sjok av takhalm flög iväg och virvlade mot grannens hus som låg väldigt nära och även detta fattade eld. Husen brann ner på en kort stund och familjerna blev hemlösa. Detta var år 1925.

Det blev ett hårt slag för Vilhelms familj som både förlorade bostad och försörjning som statdräng på Fulltoftagården. Familjen fick flytta in i en bostad i den gamla småskolans hus. Vilhelm fick anställning vid vägverket. Huset på Fulltofta nr 19 byggdes aldrig upp igen, utan den tillhörande marken fördelades mellan närliggande grannar.

Idag kan man inte se något från där de två torpen en gång låg, möjligen finns det en och en annan sten kvar. För ett antal år sedan på platsen grävdes det ur och anlades en damm av f.d. markägaren Allan Lundberg in memoriam

© Bodil Pedersen

Källor:
Artur Ericson in memoriam. Husförhörslängder Fulltofta A1:8 1878-1888, A1:9 1889-1894. Församlingsbok Fulltofta Alla:1 1895-1909, Alla:2 1910-1929
Födelse och dopbok Fulltofta C1:7 1862-1894. Fulltofta Sockenbok 2012 utgiven av Fulltofta hembygdsgrupp
.

   
   

Där två torp en gång låg. Foto: © Roland Pedersen.

Foto: © Roland Pedersen.

   
   

Foto: © Roland Pedersen.

Gamla biilder saknas. 
Kan du som tittar bidra?

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Prästgården
Fulltofta Prästgård/församlingshem  

Detta vackra hus och församlingshem inrymde på 1980 /1990- talet både verksamhet som kyrkans barntimme, privat bostad och till församlingsmedlemmar som hade studiecirklar. Det var så tanken på att forska i Fulltofta historia en gång började för ett gäng som väl kunde sin historia och de flesta som var barnfödda i församlingen. Arbetsgruppen kallade sig för Fulltofta hembygdgrupp de träffades en gång i månaden för gemensam träff och skulle då redovisa vad de kommit fram till gången innan med det uppdrag de fått med sig. Jag hade själv glädjen att få vara med några gånger bara för att lyssna av dessa personer som verkligen kunde sin historia. Den första Fulltofta sockenbok kom ut år1999 och den andra 2012.

Prästgården såldes i maj 2001 till Lars Andersson som då drev Malmborgs Livs i Lund. Han gjorde en stor renovering invändigt av huset. Många minns nog inför julen då han gjorde ett stort arrangemang med ljus utanför huset och runt hela trädgården.

Detta lyste upp långt ifrån platsen, folk vallfärdades dit i bil för att se arrangemanget. Uppsättningen av dessa ljus arrangemang lär ha tagit 3 dagar för ett par arbetare fullt sysselsatta. Det var ovanligt men rätt häftigt!

Interiör bilder hur det var möblerat i de olika rummen då det fortfarande var Fulltofta prästgård/församlingshem kan vi tacka Lennart Persson som var en flitig fotograf.

Möblerna i prästgården såldes eller avyttrades på annat sätt. Men fortfarande finns en vinröd karmstol i församlingshemmet i Hörby, två blå karmstolar och två bokskåp i Fulltofta kyrka.

Bodil Pedersen

Källor:
Alla foton i färg: in memoriam,
hembygdsforskaren Lennart Persson. Fulltofta socken bok år1999. Svenska kyrkan /Susanne K Lindgren.

   

Fulltofta Prästgård/församlingshem såld i maj 2001.

   
   

Utanför Lundgrens smedja i Fulltofta, delar av hembygdsgruppen för Fulltofta Socken böcker.
Fr.v. Nils-Arne & Inga Jönsson, Lennart Persson, Brita Örnberg, Agda Lundgren, Gunvor Wendsjö och Åke Gunsten.
Foto år 2000 fotograf okänd men från Lennart Perssons samling.

Öppna spisen.

   
   

Interiör en av de två soffgrupperna i dagrummet.

Den andra soffgruppen i dagrummet.

   
   

Nattvardskalk och oblatfat, i silver ev. nysilver.

Nattvardsbägare oblatfat i keramik.

   
   

Kakelugnen i stora samlingssalen samma rum som den blå soffgruppen med gammal rosa karmstolar och runt bord.

Nattvardskalkar och oblatfat i tenn.

   

 

Galgbacken i Fulltofta

Steilebacken

Förr i världen fanns det nog inte så mycket grov kriminalitet i vårt land som nu. Mördare och andra grova brottslingar dömdes till döden och avrättades, ofta medelst hängning. Det förekom också stegling dvs. de dömda rådbråkades på stegel och hjul. Det fanns gott om galgbackar på den tiden. Hörby hade sin och Fulltofta sin. Den äldsta beteckningen på galgbacken här i Fulltofta var nog Steilelien. Det var det namn våra förfädrar alltid använde.
Sedan moderniserades det till Steilebacken, när ordet lid alltmer föll i glömska. Och smedjan, som ursprungligen kallades Prästasmedjan, fick heta Steilesmedjan, därför att den låg nära Steilelien. Som barn tyckte jag att det var ett fint och ovanligt namn och jag använde det i mitt första litterära alster: ett brev till Barnens brevlåda i Malmöradion. Det undertecknades ”Gräbban från Steilesmedjan”.

När jag var 15 år, förklarade kyrkoherde Bengtsson att Steilelien hade varit galgbacke. Det hade ingen där hemma velat tala om för att inte skrämma oss. Nu fick jag veta att vår farmors mor, född 1806 hade varit med om att bilda spetsgård vid en avrättning. De skulle stå i dubbla led i en ring omkring den dömde och hålla varandra hårt i händerna, så att han eller hon inte kunde rymma. Det var inte frivilligt att deltaga. De blev utkommenderade av någon myndighet. Jag vet inte alls, när farmors mor var med eller när den sista avrättningen i Fulltofta ägde rum.
Nu kallas den forna Steilelien ofta helt fredligt för Schusters backe, eftersom två generationers kyrkvaktmästare med namnet Schuster har bott och bor där mittemot.
Det lär ha funnits en skylt, som anger backens forna betydelse, men den tycks ingen känna till numera, sedan en företagsam ny ägare planterat lövskog på hela backen.

Gräbban från Steilesmedjan. In Memoriam,  Agda Lundgren

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Gamla Nyhus  

En del av husgrunden som finns kvar. Foto: © Bodil Pedersen.

   
   

På andra sidan vägen nästan mitt emot Jägarhyddan fanns dagsverkstorpet Nyhus. Idag finns det bara rester kvar av husgrunden och några stenmurar. Lite längre bort finns en igenväxt damm där det har funnits en skvaltkvarn, ekstockar från den fanns kvar för några år sedan.

Den sista arrendatorn var torparen Karl Harald Nilsson född den 4/5 1872 i Hälsingborg
hustrun Anna Jönsdotter född 19/6 1860 i Norra Åsum. De gifte sig den 20/6 1908. På torpet bodde också fostersonen Sven Georg Karlsson född den 30/10 1909 i Hörby modern står i födelseboken som okänd. Familjen flyttade in i torpet den 21/6 1916 och flyttade ut år1921 till Häggenäs nr 16. Torpet stod därefter och förföll. Ett nytt Nyhus byggdes som fortfarande finns.

På 1860-talet brukades gamla Nyhus av Gustav Nilsson familjen bestod av många barn. Sonen Per född 1850 övertog torpet efter fadern. Brodern Måns Gustavsson född 1845 bodde hela sitt liv på Kulleröd nr 3 detta ligger inte så långt ifrån gamla Nyhus.

Den gamla haven inramad med stengärdsgård.
 Foto: © Bodil Pedersen.

   
   

Ett litet fång av snödroppar som stannat kvar när allt är öde.
 Foto: © Bodil Pedersen.

Huset som skymtas i bakgrunden är Jägarhyddan.
 Foto: © Bodil Pedersen.

Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

 

Gamla Staveröd  

Illustration: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

Gamla Staveröd var ett frälsehemman, dvs. ägaren hade viss skattebefrielse. Den sammanlagda arealen var 163 tunnland, varav 18 tunnland odlad jord. De gamla terrassodlingarna vittnar om att jorden brukats under mycket lång tid.
Boningshuset var byggt i korsvirke med träpanel utanpå. Ekonomibyggnaderna var uppförda i gråsten. Samtliga byggnader hade halmtak.
Man kan fortfarande finna äppelträd och örter där trädgården fanns. Gården hade brukats av samma släkt i flera generationer. Den siste ägaren var Per Nilsson.
Natten till den 20 augusti 1932 träffades gamla Staveröd av ett förödande blixtnedslag. Hela gården ödelades. En ovärderlig kulturskatt förstördes, eftersom mor Else hade sju kistor fulla med hemvävda alster i huset och alla kistorna brann upp. Else var mor till Per Nilsson. Gården byggdes aldrig upp igen.
   
Detalj av karta som visar var Gamla Staveröd torpruin ligger. Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan. Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   
Gamla Staferöd nr 1

Åbo Nils Persson född den 8/4 1847 i Fulltofta - död den 9/4 1928. Första hustrun: Anna Nilsdotter född 4/3 1852 i Fulltofta - död 28/9 1886. Ingick äktenskap: 6/11 1876.

Son: Per född den 22/10 1878.
dotter: Elna född11/5 1881 - död 7/10 1886.
tvillingarna: Nils född den 30/8 1885 - död den 2/9 1885,            Johan född den 30/8 1885 - död den 4/9 1885. Nils blev 3 dagar och Johan 5 dagar. Modern Anna och dottern Elna dog samma år och samma dödsorsak i hjernfeber (dåtidens stavning)

Gamla Staferöd nr 1

Andra hustrun: Else Månsson född den 3/4 1849 i Öved de ingick äktenskap den 3/11 1893. Else fick med sig i äktenskapet sonen Per han kallade henne för mor Else.

Det var Per som sedan tog över gården och bodde där med sin ca. 30 år yngre hustru Helga född 1908 i Fulltofta. De bodde på Gamla Staferöd tills gården brann ner.

Nils bror Lars var dräng på gården bodde också där. Han var född den 3/12 1856 i Fulltofta - död den 29/11 1927.

   
   

Lokalundersökning mellan 1913-1920 i Fulltofta genomfördes år 1920. Källa Riksarkivet.
Den praktiska undersökningen genomfördes av Husållningssällskapet. Material från Staffan Persson Hörby.

   
   

Husförhörslängd.Fulltofta-AI-8-1878-1888-Bild-178-sid-174.

   
   

Husförhörslängd. Fulltofta-AI-9-1889-1894-Bild-188-sid-181.

   
   

Klicka på miniatyrsidan så får
du upp dokumenten i full storlek.

Gamla Staveröd brann ner vid ett åskväder 1932. På bilden är det Nils Persson med sin hustru Else och brodern Lars. Hunden heter Stella.

   
   
   
   
   
   

John Roth i Staveröd omkring 1928. Foto: Edvard Nilsson

   
   

Få antydningar till att det funnits hus på platsen.
Foto 2013 ©: Roland Pedersen.

Ruin efter boningshuset i Gamla Staveröd. Till vänster en anlagd mindre väg genom husgrunden. Foto: © Roland Pedersen.

   
   

Gotthard Gustafssons skiss av gården 1926

© Skiss Torpruiner.se

 

 

   

Jordkällaren och potatiskällan, där lillpigan 14-åriga Ella satt när hon skalade potatis till hela hushållet (berättat och visat platsen för mig på 1990-talet). Foto 2013 ©: Roland Pedersen.

Bastan vid Gamla Staveröd. Här förberedde man lin.
Foto 2013 ©: Roland Pedersen.

   
   

Båda stallängerna i öster. Foto 2013 ©: Roland Pedersen.

Stallängan på Gamla Staveröd. Foto 2013 ©: Roland Pedersen.

   
   

Gotthard Gustafssons skiss 1926.

   
   

Vägen utanför Fulltoftas nya kyrkogård,ner mot byn.
Foto 2013 ©: Roland Pedersen.

Fulltoftas nya kyrkogård. Gravplatsen där Else och Nils Persson samt Nils bror Lars är begravda. Foto 2013 ©: Roland Pedersen.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Gällhagen Även kallade Hjällhagahusen

Illustration: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

Gällhagen 1926. Gården är förfallen och revs 1933.

   
   

Gällhagen var ursprungligen ett lantbruk som bestod av två bostäder. Den totala arealen var 172 tunnland, varav 32 tunnland åker. Gårdsbebyggelsen omfattade tre sammanbyggda längor, bostadshuset i söder och ekonomibyggnaderna i öster och väster om gårdsplanen. Vid norra sidan låg dessutom en mindre byggnad, som användes till svinstall. Bostadshuset var uppfört i korsvirke, ekonomibyggnaderna hade gråstensväggar och var delvis täckta med halm, delvis med spån.

Den siste brukaren var Olof Erlandsson, som arrenderade gården till 1929. En del av åkermarken övertogs då på arrende av Per Nilsson i Gamla Staveröd, medan andra delar planterades med gran. Olof Erlandsson försörjde sig även med att tillverka likkistor, som han sålde till Olssons (sedermera Tornbo) i Hörby. Även folk i bygden kom till Gällhagen för att beställa kistor. Själv lär han ha använt en kista att sova i.(!)

Olof Erlandsson var en stor djurvän. Då en ko eller ett får blev sjukt, tog han dem in i köket för att de inte skulle ligga och frysa i det kalla dragiga stallet. Många minns honom som en mycket hjälpsam och snäll man. Gällhagen revs och Olof Erlandsson flyttade först till Ludvigsborg och slutligen till ålderdomshem.

   

TIPS: Du kan förstora och förminska skärmbilden genom att hålla ned Ctrl-tangenten och sedan trycka på + (plus) eller - (minus) på tangentbordet. Återställ skärmbilden till 100% (utgångsläge) genom att trycka Ctrl + 0 (noll).

   
Detalj av karta som visar var Gällhagen  torpruin ligger. Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan. Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

Lokalundersökning mellan 1913-1920 i Fulltofta genomfördes år 1920. Källa Riksarkivet.
Den praktiska undersökningen genomfördes av Husållningssällskapet. Material från Staffan Persson Hörby.

   
   

Interiör inne på gården ekonomibyggnad, huset till höger boningshuset.

Ekonomibyggnad med utsikt mot S. Rörumsvägen. I denna byggnad fanns ett stort kvadratiskt källarutrymme ca. 1,5 meter djupt med stängsel runt.

   
   

Boningshuset med två lägenheter.

   
   
   
   

Gammal skiss, tecknare okänd.

Skiss över Gällhagens gårdsplan och husen omkring.

   
   

Vy över det gamla svinastallet. Foto: 2012 © Fred Lundberg.



Foto: 2012 © Fred Lundberg.
   
   

Läs en berättelse om Gällahagen av © Bodil Pedersen.
Klicka på miniatyrsidan så får du upp dokumentet i full storlek.

Samma brev som här till vänster.
Detta är det handskrivna originalet.
Klicka på miniatyrsidan så får du upp dokumentet i full storlek.

   
   

Olof Erlandsson, Gällagens siste brukare. Här besöker han sin gamla gård Gällhagen, vid detta tillfälle har han flyttat till Ludvigsborg.

Foto: 2012 © Fred Lundberg.

 

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

En egen plats på jorden En liten vän har fått sin slutliga vila
Bredvid en stig, någonstans i Fulltoftaskogen har en liten vän fått sin eviga vila. Just här var kanske favoritplatsen.
Vid Linnekull finns en djurkyrkogård, som för länge sedan tillkommit genom enskilda personers eget initiativ. Idag en etablerad plats för våra kära vänner.
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Hackedamms backstuga  

Bilder saknas på torpet.
  Kan du som tittar bidra?

Detalj av karta som visar var Hackedamms backstuga  låg.
Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan.

Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

   

 

 
Hackedamms backstuga och Hackedamms torp ligger inte så långt ifrån varandra. Backstugan är mycket intakt med sina stenmurar, lätt att hitta. Tips att gå från storkhägnet in i skogen på liten stig mot Nunnäs naturreservat. Då kommer man först till backstugan.

Siste innehavaren Engle Persson född 1822 i Fulltofta - död 1913. hustru Martina Nilsdotter född 13/2 1842 i Höör gifta 16/9 1859.
Dotter Cecilia född 2/7 1862. Dotter Johanna född 8/3 1869.
Son Nils född 19/1 1872. Dotter Anna född 16/1 1875.
Son Emil Johan född 4/7 1882.
Utflyttad den 14/11 1913.

   
   

Detta är en stor backstuga som man ser väldigt tydigt att den är ingrävd i backen. Foto: © Roland Pedersen.

Närbild av väggen till Hackedamms backstuga
Foto: © Roland Pedersen.

   
   

Hackedammsbackstugans torpruin är mycket intakt och bevarad
Foto: © Roland Pedersen.

Dammen ligger precis nedanför backstugan, och skvalltan syns tydligt som funnits där. Två stora platta stenblock mitt på bilden ligger kvar. Foto: © Roland Pedersen.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

 

Hackedamms torp  
   
   

Bilder saknas.
Kan du som tittar bidra?

Innehavaren torparen Ola Nilsson född 26/10 1849 i Fulltofta hustru Elna Nildotter född 16/11 1853 i Fulltofta gifta 28/12 1874.

Son Nils född 22/1 1880.
 Dotter Cecilia född 22/5 1875.
Dotter Anna född 1/8 1877.

Pigan Ingrid Nilsdotter född 21/7 1858 i Fulltofta, utflyttad till Södra Rörum den 20/4 1881.

Inhysespigorna (Fattighjon), Kjersti Olsdotter född 24/2 1812 i Södra Rörum. Hanna Persdotter född 8/3 1839 hon var blind Utflyttade 1885.

Arbetare Anders Jönsson Frank född 11/7 1860 i Fulltofta. Betyg den 19/11 1879 att bli dragon.
Betyg den 18/5 1880 att bli artillerist.

Idag finns det rikligt med björnbärssnår runt ruinen, något svår att hitta.

Hackedamms torp och Hackedamms backstuga ligger inte så långt ifrån varandra. Backstugan är mycket intakt med sina stenmurar, lätt att hitta. Tips att gå från storkhägnet in i skogen på liten stig mot Nunnäs naturreservat. Då kommer man först till backstugan.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Hagahus  

Hagahus, ett soldattorp, som låg i dess närhet av ”skuggehus” dagens Skogshuset. I mantalslängderna från 1848 tillhörde Hagahuset gården Boddahus.

Hagahus var byggt i s.k. klinehus det skulle bli ett dubbeltorp för två indelta soldater. Dit flyttade soldat Per Lind och soldat Sven Gudmunsson Åsberg.
Det var pigor och drängar som arbeta på Fulltoftagården som stod för byggandet.

Våren 1830 flyttade den indelte soldaten Per Eriksson född i Linderöd 1806 därav fick han soldatnamnet Lind. Han var soldat för Fulltofta herrgård i 30 år.

Som nygift flyttade han in med hustrun Kjersti och deras tvillingar. Knappt ett år efter dog Kjersti. Per gifte då om sig med en ungdomskamrat, Elna född 1834, som även varit en av pigorna som varit med om att bygga Hagahuset. De fick en dotter som döptes till Kjersti, tre följande barn dog i spädbarnsålder.
Därefter fick de tre söner. Ola född 1843, Bengt 1848, Lars 1851

Andra familjen.i Hagahus
Soldat Sven Gudmunsson Åsberg född 11/2 1803 i Ås. Hustru Nilla Jeppsdotter född 18/3 1814 i Norra Rörum.

Son     Gustaf född 20/2 1836.
Dotter Maria född 26/10  1840.
Dotter Anna född 19/11 1842 - död 26/4 1843.
Son     Nils född 24/6  1844.
Son     Johannes född 1/5 1846 - död 7/6 1846.
Son     Johannes född 23/4 1847 - död 9/7 1847.
Son     Carl född 2/8 1848 - död 21/9 1848.

   
   

Spisen i boningshuset som hade två lägenheter.

Rester efter ett stall där Per hade 2 kor och 1 gris.

   
   

Brunnen mitt på gården som är helt över växt med ormbunkar.

Vägen till Hagahus, mellan gårdarna Boddahus och Skogahus.

   
   

Odlings lycka där Per odlade potatis, rovor och säd.

Alla foton på avdelningen Hagahus:, © Roland Pedersen.

Gammalt vårdträd på gården som har delats i två stammar.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Hanahus Även kallat Hungern
   

Illustration: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

Hanahus eller Hungern som det även kallades, var ett rotetorp under den indelta armén. Det tillhörde Norra Skånska infanteriregementet, Frosta kompaniet. En rote bestod av ett antal gårdar som tillsammans svarade för underhållet och solden, lönen till den soldat som bodde på soldattorpet.

Den största gården i roten, på vars mark i regel soldattorpet uppfördes, benämndes stamrote. Denna gård svarade för att rotens skyldigheter uppfylldes gentemot soldaten. De mindre rotegårdarna benämndes stödrotar eller hjälprotar. Dessa deltog i soldatunderhållet allt efter storlek och erlade en årlig avgift till stamroten.

Läs mer om Hanahus / Hungern.
Klicka på miniatyrsidan så får du upp dokumenten i full storlek.

   
   
Detalj av karta som visar var Hanaus/Hungerns torpruin ligger. Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan. Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

Foto: © Kjell Olsson.

 
   
   

Foto: 2012 © Fred Lundberg.

Foto: 2012 © Fred Lundberg.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Hanakällan  
   

Foto: 2012 © Fred Lundberg.

Foto: 2012 © Fred Lundberg.

   
   

Hanakällan ligger ett stenkast från Hanahus (Hungern), har än idag drickbart vatten. Men som vanligt när man är ute i naturen är det omdömet som är bästa hjälpen. I jan 2013 var vattnet inte bara drickbart, det var kallt, absolut rent och gott – smakade källvatten helt enkelt. Nytt besök av källan gjordes bl. a. i november 2013 och det var fortfarande lika fint vatten.
"Riktigt" källvatten lär väl knappast finnas kvar någonstans i Skåne – eller? Foto: 2012 © Fred Lundberg.

Foto: 2012 © Fred Lundberg.

   
   
Detalj av karta som visar var Hanakällan ligger. Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan.
Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Fulltofta herrgård Obskuren by
   

Fulltofta by i slutet av 1800-talet. Fotoreproduktion från originalmålningen. Roland Pedersen, med tillstånd av Margaretha Trolle.

   
   

Omkring 1920.

Omkring 1900.

   
   

Omkring 1890.

Gissningsvis något senare än 1920-talet.

   
   

Kusken Nils Bengtsson från Ekesåkra iförd s.k. ” Livré ” på kuskbocken till Landån (vagnen). På trappan  i folkdräkt, mamsell Augusta Grundström, guvernant. Damen och barnen i vagnen okända.

Omkring slutet av 1920-talet.

   
   

Arbetare på Fulltofta gård slutet 1940-talet.
Från vänster Gösta Persson, Sture Hellström, Malte Hellström, Börje Carlsson och Svante Person.

Radsåning på Fulltofta gårds marker. Från vänster Bröderna Svante, Ragnar Persson och Gunnar Olsson Kör såmaskin

   
   

Fulltofta herrgård historik
Klicka på miniatyren för läsbara PDF-sidor.

Många gånger diskuteras det vad som krävs för att kalla saker och ting för vad det just är.
Vad som är ett slott eller inte är en av dessa frågor. Ibland vill nog en del av ägarna gärna kalla sitt "stora hus" för ett slott. Det kan man klart få göra för sin egen del, men vad krävs egentligen för att det skall få vara ett slott?
Inte alltid så lätt att definiera. Vi har hämtat textmassor från olika källor på nätet för att i alla fall lite klargöra skillnaderna.

Vad är ett slott? Klicka på miniatyren för läsbara PDF-sidor.

   
   
   
   

Torpare i Fulltofta utanför kyrkan 1908. 19 personer är identifierade – kan du fler?

   
   
   

1.  Ladufogde, Nils Persson
2.  Underladufogde, Nils Göransson
3.  Per Svensson, Blossehus
4.  Per Fredriksson, Nyhus
5.  Jöns Beijert, Blossehus
6.  Per Olsson, Blossehus
7.  Johannes Lindgren
8.  Johan Andersson
9.  Johan Svensson
10.  Fredrik Ekman, Blossehus

11.  Lars Pålsson
12.  Johan Persson ,Blossehus nr 24
13.  Alfred Bengtsson, Grönalund / Råttefällan
14.  Petter Pettersson, Blossehus
15.  Emil Karlsson, Kulleröd / Ängagården
16.  Otto Karlsson, Kulleröd /Ängagården
17.  Tilda Mårtensson
18.  Maria Karlsson, Kulleröd / Ängagården
19.  Nils Johansson, Linnekull / Stampahuset

   
   

Mjölkerskorna vid Fulltofta gård, omkring 1915-1920. Personerna på och vid mjölkskjutsen är enligt nedan.

På vagnsflaket ryktarna Frans Rasmussen och Karl Olsson, samt Karl Olssons son Einar.  Mjölkerskorna är från vänster:
Fru Rasmussen, Maria Karlsson, Ingrid Jönsson, Emmy Svensson, Sigrid Hellström och Anna Lindberg.
   
 
Sockenbeskrivning från Fulltofta 1747 Översättning av nedan text till "svenska".
   

20:0 Fultoffta Sokn beftår 1:0 af Fultoffta Herregård 3 Hemman, nu Poffiderat af Fru Öfverftinnan Ridderfchiöld, Fru Ryttmäfterfkan Cronacker, Her Major Niclas Tigerfchiöld, H:r RegementsQvarter mäftaren Wickman, Fredrick Tigerfchiöld, och Her Lieutnant Carl Tigerfchiöld. Hvem fom förft upbygt denna Herregård vet man eij förvifso, berättas dok at en Ranzow anlagt gården. Ike vet man af hvilken denna Herregård tid effter annan varit poffiderad, vidare än at Ulfstand Gyllenftierna etc., varit ägare härtil. 2:0 Fultoffta by fom beftår af 17. Numer, utom några gatehus äro lydande under Herregården. Preftegården En half gård, N. 13 lika få och får Paftor Loci, effter Kiöpebrefvets innehåll årl:n utvifsning til Elle bränd, af refpective Herfkaperna och i forna och fenare tider utfyning til bygnings och reparations timmer på Preftegården. 3:0 Nånnäs 1/8 mihl ifrån Kyrkan lyder under Herregården och beftår af 12 Nummer med männens hus. Denna by förmenes fått fitt namn af den Siövik och Näs, fom ligger uti ängen; Såsom på detta Näfs hafva Nunnerna, hvilka bott på Bofiö Clofter fig om Sommartid förluftat, hvarföre och påftås att denna by i forna tider varit kallad Nunnenäs. 4. Häggenäs 1/4 mihl från Kyrkian beftår af 16 Nummer af hvilka 7 N:r höra under Herregården Fultoffta 2 N:r til Osbyholms Herregård. Nummer. 6. gifver Rentan til Regements fkrifvaren. N:o 12 är Corporals Boftelle vid Södra Skånska Cavallerie Regementet och derunder höra de andra Nummer och häfthemman. 5. Röinge ligger ftrax vid Häggenäs beftår af 3. Nummer, det 1:fta är Rufthåld och bebos af förenämnde H:r Regements Qvartermäftaren Tigerfchiöld. N:o 2. Hör til ftammen, til Rufthållet. N. 3. Ligger under Fultoffta Herregård och bebos af Inspectoren Petter Rönftröm. 6. Ekisåker ligger ftrax vid Kyrkan 2:ne böfsefkott beftår af 3. N:r ligger under Fultoffta. 7. N. 1. Stafröd N. 1. Qwarröd N.1. Miälaftrö N. 1. Ågarp N. 1. Och 2. Attarp N:r 1.2.3 Häftäng. N.1. Kulleröd. N.1. Landret. Alt under Fultoffta.

 

21:0 Märkvärdigheter, fom i Fultoffta Sochn kunna finnas äro 1:0 Magnilla Kiälla, fom ligger icke långt ifrån Fultoffta by brede vid vägen fom man far til Espinge, denna kiälla säges upfprungit vid det tilfälle, at Magnills lik fördes från Espinge til Fultoffta; då liket fallit neder från likbåren på detta ftelle. 2. Hirtakull, ligger några ftenkaft ifrån Fultoffta Herregård och är ett kiärr Silkesnäs kallat, jämte några ådror likfom inneftängt, hvaraf denne kulle fått fitt namn vet man icke; men berättes, att Herregården varit utfedd härpå byggas: och få att alla de materialer af ften med det mera som om dagen ditförts blefvo om natten af Troll bortförde, och då lagde på det ftället Herregården nu ligger, mycket ftörre och mindre ften fins på denna kulle, fom tyks vara dit kiört. Ett Fruntimber vid namn Rantzow fäges vara fom ärnat på denna Kull Herregården byggia. En härlig fituation har denna kulle fom och lättel:n kunnat giords kringfluten få fom de flere äldre herregårdar här i Skåne . 3. Grykull är belägen på Nunnäs ägor brede vid Ren fiön mittemot Bofiöklofter. Denne kulla fäges vara en Jättegraf. Kullen är mycket ftor och öf:r alt befatt med fådana uprefte ftenar fom annars finnas vid gambla domare ftellen. Defse uprefte ftenar ftå nu mäft utan ordning, fedan få många äro deifrån af hämtade; dock finns på ett ftelle 13 uprefte ftenar i en oval, hvareft egentel:n fäges vara en Jättegraf. På ett annat ftelle icke långt ifrån detta förra finns äfven något regulairt i en oval uprefte ftenar, emillan hvilka ftår 5. ft. vill äpple träd, hvar af annars på denna orten ingen finnes. 4. Carls Skantz ligger näftan mitt emot Grykull, fkiljes eljaft ifrån honom genom en vik. Denna Skantz är upreft af glorvyrdifgt i åminnelfe Konung Carl den XI. att derigenom giöra de Danfka och Snapphanarna defto ftörre afbräck; ty ifrån denna Skantz kunde fkiutas Ringfiön utföre, få väl som emot Bofiö Klofters land. äfven emot Nunnäs och Häggenäs medelft de flåtter af mader och kiärr fom omkring denna Skantz finnes. 5. ifrån Häggenäs by går ett uti Renfiön, emillan detta näs och Bofiö Klofters land ligger en Öö, fom fkall ligga mitt emillan begge landen; ifrån Bofiö Klofters landet genom denna Öö, fäges varit anlagd en ftenbro, fom gått till Häggenäs. Rudera effter denna ftenbro finns än, mycket tydeliga och regulaira för hvilka man kan och ike fara med båtar tvärt öf:r utan endaft på vifsa ftällen.

Texten insänd av Staffan Persson, Hörby.

   
 
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

 

Fulltofta kyrka

Fulltofta kyrka, observera vapenhuset med sin trappgavel som består av sex trappsteg på ena sidan och 7 på den andra.
Foto: © Roland Pedersen.

Hirtakull där Fulltofta herrgård skulle byggas från början.
Foto: © Roland Pedersen.

   
   

Bilden beskuren. Vill du se tavlan i sitt originalutförande, klicka här. Detta är den första herrgården.

   
   

Kortet är poststämplat den 30 mars 1906. Observera att det finns en dörr på den östra sidan där kyrkans absid finns idag, även ett litet smalt fönster som nu är borttagit.

Vykort från 1950-talet är daterat på baksidan den 17 juli 1956.

   
   

Interiör i Fulltofta kyrka, till vänster vid dåtiden kvinnornas och familjen Trolles ingång stod den stora järnkaminen för kyrkans uppvärmning. Genom hörsägen kallades denna kamin för ”Dockan” pga. utseendet. Järnkaminen ersattes av eluppvärmning 1953 då renoveringen även gjordes på kyrkbänkarna och man tog bort trappan ner till gravkoret under kyrkan.

Fulltofta kyrka 1950-talet.

Dessförinnan fanns två större kaminer på var sida om mitt gången och i höjd med vapenhuset. Rören från kaminerna var dragna genom innertaket till en gemensam skorsten. Detta kan man se på äldre foto samt karta från Fulltofta år 1765. På denna karta syns även den gamla klockstapeln i det nordvästra hörnet som en liten fyrkant.

Text: Bodil Pedersen. Källor: Lennart Persson (in memoriam). Staffan Persson. Lantmäteriet, karta 1765.
   
   

Epitafium över Anna Maria Cronacker född 1635- död 1712 hänger i Fulltofta kyrka. Foto: © Roland Pedersen.

Epitafium över krigskammarrådet Niclas Cronacker med det adliga vapen som utmärker ätten. Foto: © Roland Pedersen.

   
   

I ett av Fulltofta kyrkas fönster finns en glasmålning föreställande S:t Magnhild målat av Hugo Gehlin år 1936.
Foto: © Roland Pedersen.

 
   

 

Holmahuset Fulltofta nr 8
   

Fulltofta nr 8, Björkhem, eller bara ”Holmahuset”. Hemmansägaren och siste brukaren August Holm med hustru Elna. Även Edvin Eriksson har bott där som var kusin med Artur Eriksson, son till sista stinsen på Fulltofta station.
Ruinerna är höga och intakta idag med lummig grönska av bl.a. lila syren. Är granne till f.d. ålderdomshemmet. Vägen mellan f.d. boningshuset och ladan leder ner till Nunnäs naturreservat med stora vackra ekar, i hagarna finns även får.
Foto: omkring 1940

Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

   
Närliggande torpruiner är:  Hackedamm torp, Hackedammsbackstuga, Kronkvista torpet, Hovgårdsmöllan kvarn, Hovgårdsmöllans backstuga även kallad Ugglebacken och Kärrmossehus/Ormapumpan som dock är en liten stensamling och grönskan runtom som minner om en forna boplats. Ormapumpan betyder, vatten rinner under vägen  Alldeles i närheten finns ett område som var aktuellt att sättas av för att bli en Kolerakyrkogård, men som aldrig togs i bruk.
   
   

Foto: © Roland Pedersen.

Foto: © Roland Pedersen.

   
   

Observera de små kilformade stenarna som är inslagna i väggen för att utgöra tätningar. Foto: © Roland Pedersen.

Öppningen i stenmuren är precis i husets högra del på gaveln, så det bör vara ingången mellan boningshuset och stallängan.
Foto: © Roland Pedersen.

   

Foto: © Roland Pedersen.

Bilden visar stallängan med loglängan.
Högra sidan visar var svinstallet fanns, redskapsbod och loglänga. Det var en lång byggnad som gick i vinkel.
Boningshuset finns inte kvar, detta låg närmast vägen (se äldre foto). Gården utsattes för en pyromanbrand, där ett av stallen på andra sidan vägen brann ner. Gården var s.k. byggd fyrlängad.
Fortfarande finns fruktträd, bondsyren, snödroppar, digitalis, nyponros, akleja, Judas silverpengar och röd ribes m.fl.
Brunnen kan man också se var den en gång låg på gårdsplanen.
Foto: © Roland Pedersen.

   

Foto 2014-02-18: © Fred Lundberg.

Foto 2014-02-18: © Fred Lundberg.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

 

Hovgårdsmöllan  
   
Landskapets utveckling kring Hovgårdsmöllan - istiden fram till järnåldern

Hovgårdsmöllan ligger i ris- eller mellanbygden och någon har en gång kallat detta område för Skånes äng och fälad. Detta landskap har formats under de senaste 14 000 åren, från det att inlandsisen började dra sig tillbaka. De inledande processer som skapade denna vackra natur var ganska långsamma, för att sedan öka i takt med att människan började bli bofast under bronsåldern. Ett område som inte påverkats särskilt mycket under årens lopp, den fasta punkten i området, är den stora backen söder om kvarndammen. Även om den ibland fungerat som åker har den alltid varit beväxt med träd av olika slag.

I och med att inlandsisen drog sig tillbaka från Skåne började en återinvandring av både växter, djur och människor.

Förekommande arter var bl. a bison, varg, lo, vildhäst, björn, älg och jättehjort. Framförallt förekomsten av jättehjort visar på ett öppet landskap med endast glesa skogar. Jättehjortens horn kunde nå över tre meter mellan horn- spetsarna, så den skulle inte klarat sig i ett slutet skogslandskap.

Det var de naturliga störningsdynamikerna som formade och tuktade landskapet; eld, vind, vatten och betande djur mm. I de fyrbenta djurens fotspår följde de tvåbenta.

Dessa första ”skåningar” var nomadiserade jägare som inte gjorde någon större påverkan på landskapet. Vid de tillfälliga boplatser man satte upp, bl. a. vid Ringsjöns stränder, brukades markerna endast tillfälligt.

Illustration och text: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

   
   
Landskapets utveckling kring Hovgårdsmöllan - järnåldern till 1700-talet

När järnåldern inträdde för ca 2500 år sedan skedde en betydande klimatförändring, den lilla istiden hade anlänt. Temperaturen sjönk och nederbörden ökade vilket innebar en stor förändring för människan och hennes omgivningar. Två viktiga faktorer som påverkade landskapet var att människan började stalla in djur och lärde sig smida järn. Skäran innebar att man kunde samla vinterfoder till djuren som inte längre behövde gå ute året om. Yxan och årdret gjorde att skogsmark kunde förvandlas till åkermark. Så skedde även här. De stora skogar som vid denna tid dominerade fick ge vika för människans uppodlingsarbete.

Lien och skäran gav odalmannen möjlighet att slå större ängsmarker med ökad höskörd som följd. I och med den ökade tillgången på foder kunde boskapen stallas in för att klara vinterkylan bättre. Tack vare detta fick brukarna tillgång till en viktig komponent för att effektivisera jordbruket, nämligen gödsel.

Ett känt talesätt är:
Ju mer äng bonden hade tillgång till ju mer vinterfoder kunde han producera. Ökad tillgång på vinterfoder innebar att bonden kunde hålla fler djur som producerade mer gödsel. Mer gödsel innebar i sin tur att man kunde utöka och förbättra åkermarken.

När 1600-talet lider mot sitt slut är området kring Hovgårdsmöllan tämligen öppet med förekommande bok- och ekdungar. Till viss del likt vad vi ser i dag. Att inte bok och ek avverkades under nyodlingsarbetet berodde på regalet, dvs. det var kungens träd.

Illustration och text: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

   
   
Landskapets utveckling kring Hovgårdsmöllan - 1700-talet till i dag.

I slutet av 1700-talet är den mänskliga påverkan på landskapet betydande. Större delen av de skogar som tidigare fanns är borta. Betesmarken öster om möllan ingick i ett betydligt större fäladsområde med enbuskar. Rester efter detta passerades under promenaden från parkeringen och ner till denna plats. I gränsen mot Häggenäs, norr om möllan, meandrar bäcken i sin ännu oreglerade fåra. På den stora backen i söder dominerade en gång i tiden tät björkskog, vilket vittnar om att svedjebruk bedrivits på sluttningarna. Söder om ekbacken fanns ett större kärrområde med mycket albuskar. Denna form av äng, stubbskottsäng, var vanligt förekommande i hela Skåne fram till skiftesreformerna på 1800-talet. I ängen skördade man både klenvirke och ängsgräs. Behovet av klenvirke var stort och det användes till byggnader, hägnader och hantverk.

Den stora förändringen i landskapet skedde i samband med skiftena under första hälften av 1800-talet. Då skulle de tidigare gemensamt brukade markerna delas upp och gårdarna flyttas ut, så att varje bonde kunde få sina egna sammanhängande marker. Skiftet innebar ett stort nyodlingsarbete även i detta område. På 1810-talet var landskapet kring möllan helt öppet. Träd förekom endast på backen söder om dammen och i kärret på Häggenässidan. Stora delar av den tidigare fäladsmarken bröts upp och blev åker.

När man i senare tider lärde sig hantera konstgödsel tappade ängen sin viktiga funktion som foderproducent, eftersom djurens gödsel inte var lika viktig längre. Därför odlades ängarna i regel upp då de oftast låg på de mest bördiga markerna.

I början av 1900-talet såg landskapet i stort sett ut som det gör i dag. Den stora kvarndammen saknade träd så de alar som växer där i dag är av yngre datum och har troligen inget med det gamla stubbskottsbruket att göra.

Illustration och text: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

   
   
Hovgårdsmöllan. Kvarn under Fulltofta gård.
Siste mjölnaren var en man som hette Per Olsson och hans hustru Cecilia. Ruinen väl synlig vid ån. Lämpligt som utflyktsmål med fikabord vid ruinen.

 

Här läser du mer om
Hovgårdsmöllan

Detalj av karta som visar var Hovgårdsmöllan låg.
Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan.

Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

   
   
   
   

 

Färgfoto:December 2013 © Fred Lundberg.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Hovgårdsmöllans backstuga Lars Ugglas backstuga i Ugglebacken.

HoSiste brukaren var Lars Persson kallades för Lars Uggla, eftersom byggnaderna var ingrävda i Ugglebacken.

Boningshusets långvägg sett från backen.

Detalj av karta som visar var Hovgårdsmöllans backstuga låg.
Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan.
Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

   
   

Boningshuset ingrävt i backen med en stor ek som fallit över det vid sista stormen.

Stallet/fållan till djuren.
Färgf
oto: © Roland Pedersen.

   

 

Bilder saknas på torpet.
Finns det bilder på torpet?
 Kan du som tittar bidra?

 

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

 

Häggenäs Nr 1  

Häggenäs nr. 1.
Innehavaren Per Persson, men kallades allmänt för Per Hack, eftersom han hade en haltande gång.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Häggenäs Nr 2 Samtliga Häggenäs nr 2 låg nära varandra.

Häggenäs nr. 2.
Innehavaren Lars Pålsson

   

Häggenäs nr. 2
Här bodde ”Per i Hålan” backstuga som låg i en håla. Stugan brann ner genom åsknedslag, Hans namn Per Jönsson men kallades för Per i hålan.

   

Häggenäs nr. 2.
Här bodde August Andersson och hans hustru samt senare deras son fjärdingsmannen Gustav Andersson och hans hustru Maja.

Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Häggenäs nr 3  

Häggenäs nr. 3.
Pensionerad trumslagare Gustaf Tullström född 19/1 1811 i Landskrona. var blind på ena ögat, såg svagt med det andra.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Häggsahus  

Torpet ligger på höger sida vägen mellan Ludvigsborg och Bjeverröd det tjänar som fritidshus idag. Mannen som ägde torpet hette Hägg som blev i folkmun kallat "Häggsahuset.Här har Ingeborg och Edvin Persson bott en tid

 

Häggsahus vid Skräddarebacken nära Bondemölla är numera fritidshus.

Målningen är gjord av konstnär Rudolf Viktor Leonard Thornberg f. 1887 i Malmö d. 1966 i Malmö. Tavlan ägs av Staffan Persson barnbarn till Ingeborg och Edvin Persson. Uppgiftslämnare: Staffan Persson

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

 

Hällkista  

Illustration: © Margareta Hildebrandt.

Foto: 2013 ©  Fred Lundberg.

Detta är visserligen inget torp, men en intressant plats, som man passerar när man besöker de olika torpruinerna.

Hällkistor av stenålderstyp är rektangulära gravkammare byggda av stenhällar och oftast omgivna av en hög, stensättning eller ett röse. Kistans längd varierar mellan 3 och 7 meter. De döda har begravts obrända och i varje hällkista har ett flertal begravningar ägt rum. Bland gravgåvorna märks skafthålsyxor av flinta, bärnstenspärlor, skifferhängen och enkla lerkärl.

Hällkistor förekommer i södra och västra Sverige upp till Värmland och Östergötland. Vanligast är de i sydvästra Småland. En variant där gravkammaren är indelad i flera rum av hällar med så kallad gavelhål finns främst i Västergötland.

Hällkistorna uppfördes under yngre stenålderns sista skede och en del användes ännu under början av bronsåldern. Vid denna tid levde människorna av boskapsskötsel och jordbruk, samt fångst och insamling av ätliga växtdelar.

Detta visar att Fulltoftaskogarna var bebodda långt innan de torpare vi berättar om här på sidan.

Alla fornlämningar är skyddade enligt lag.

   
   
Detalj av karta som visar var Hällekistan ligger.
Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Högeholm (Hökeholm)  

Illustration: Från original, © Jimmy Juhlin-Alftberg.

Högeholm, eller Hökeholm som torpet också benämndes, var en backstuga. Siste ägaren var Johannes Nilsson och här bodde Johannes och Maria med sina tre barn. Man undrar hur de kunde livnära sig på de små tegar som då var i bruk. Johannes lär mest ha huggit ved. För brukningsrätten till backstugan gjordes årligen 14 kvinnodagsverken i huvudgardens trädgard.
Johannes arbetade i skogen tillsammans med Nils Johansson på Linnekull. Torpet fick förfalla strax efter sekelskiftet.

Backstugubebyggelsen som var utspridd över utmarkerna, uppstod i samband med den stora befolkningsökningen i början av 1800-talet. Genom att gräva sig in i en backsluttning kunde backstugesittaren inbespara tre väggar och behövde endast uppföra en södervägg. På norrsidan stötte det halm- eller vasstäckta taket direkt mot markytan.
I den mån backstugesittaren hade en gris eller en ko, bereddes utrymme för djuren under samma tak.

   
   
Detalj av karta som visar var Högeholm torpruin ligger. Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan. Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

I dag, den 30 dec. 2012 finns bara antydningar kvar.
Foto: 2012 © Fred Lundberg.

Vildsvinens bökande underlättar inte om man vill kunna se vad som en gång varit. Foto: 2012 © Fred Lundberg.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Högatorp  

Högatorp nr 13

Torp under Fulltofta Prästgård, ligger på Ekesåkras marker.

Anders Månsson byggde detta torp ungefär i mitten av 1800-talet. Dessförinnan bodde han och hustrun på Ekesåkra nr 3 Grönalund även kallat Råttefällan. Här bodde de från 1859-1877. Flyttade till Högatorp 1878

Anders Månsson var född den 4/9 1834. Hustru Anna Nilsdotter född den 20/11 1840. De var båda födda i Fulltofta. Gifte sig den 1/7 1859 De fick 10 barn, fem söner och fem döttrar.

Elna född den 17/8 1859, Anna född den 27/8 1862, Nils född den 30/8 1864, Jöns född den 4/4 1867, Johanna född den 19/11 1870, Magnus född den 28/3 1873, Ingrid född den 26/1 1876, Per född den 20/9 1878, Gustaf född den 30/10 1881, Maria född den 26/4 1884.

 Det var inte äldsta sonen som övertog torpet utan sonen Per han var ungkarl och ogift hela livet. Arbetade som banarbetare vid Höör – Hörby järnvägen ägde sin egen dressin. Förutom detta arbete hjälpte han även till i Fulltoftaskogarna med stubbrytnig, som gav bra betalt under första världkriget. Stubbarna brändes och blev till trätjära. Per var också duktig med saxen, han var ”barberare” dvs. frisör klippte såväl både vuxna och barn i bygden. Än idag finns äldre personer som minns Per som en mycket snäll och hjälpsam man.

Torpet är fint intakt än idag, med höga stenmurar och en väl synlig ”illdare”. På baksidan finns möjligen kvar formationer av det som varit ett hönshus en gång. Boningshuset med sina höga stenväggar är i bättre skick än stallen. Snett emot finns två intressanta ruiner samman hängande som möjligen kan vara djurfåller/jordkällare även finns en tredje men i sämre skick.

Här vittnar att människor levt. På stenmuren av boningshuset finns en rostig emaljerad potta kvar sen många år. I stallet en rostig spann, kan det möjligen vara en mjölkspann? Icke att förglömma de inramade stengärdsgårdarnas tegar som vittnar om mycket arbete och slit på åkrarna.

Väg beskrivning: Lättast är att gå igenom Ekesåkra på hålvägen med stengärdsgårdar på båda sidorna, mot gamla Fulltofta smedja. Passerar förbi en av ”Nådan”, Charlotte Dahls stora granar på vänster sida. En liten bit längre fram går vägen i 90 graders vinkel, där viker du in till vänster. I buskar och snår, finner du en passage i stengärdsgården. Strax innanför denna ligger Högatorp.

Säkert tog Per denna väg till arbetet vid järnvägen.

Det är en härlig oas i lövskog, men kanske gästas du med något vildsvin? Spår av dem finns uppbökade.

 

Per Andersson på Högatorp. Året är 1930.

Per Andersson på Högatorp. ret är 1930.

Inkomster - kvar finns mjölkkannan och mjölkspannen i stallet.

   
   

Höör – Hörby-järnvägen revs upp i början av 1930-talet.
Vid denna järnväg arbetade Per.

Ångloket Bifrost som sedan hamnade i Narvik som utställningslok trafikerade denna bana. I Höör kallade man tåget för "Hörby kittan". Från Hörby kallades det för "Höörsan".

På denna räls har författaren Victoria Benedictsson rest många gånger då hon skulle ut i vida världen för att besöka sina författarvänner antingen i Köpenhamn eller i Stockholm.

   
   

Boningshuset stenvägg avdelad till två rum, illdaren, längst ut på husets gavel ett litet bås för ev. några djur. Bakom huset rester av ett hönshus.

Illdaren mycket intakt på husets gavel.
Alla bilder på Högetorp.

   
   

Stallänga bakom syns även den inramade stengärdsgården med odlingsåker.

Två fållor till djur ev. en tredje också men mindre och i sämre skick. En ovanlig byggnation.

   
   

Utgifter- potta på boningshusets mur.
Färgfoto 2014 © Roland Pedersen

Vildsvinsspår är inget ovanligt nu för tiden.

   
   

 
Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan.

Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

 
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Krokeholm  

Bilder saknas. 
Kan du som tittar bidra?

Inflyttade 1854. Arrendator Undantagsman.
Per Olsson Kleen född 21/9 1818 i Fulltofta – död 25/11 1893. Hustru Pernilla Davidsdotter född 6/11 1826 i Häglinge .

Första äktenskapet. Son Jöns född 31/8 1850, son Nils född 4/8 1853.
Andra äktenskapet. Son Per född 18/2 1861, son Johannes född 14/3 1865, son Anders född 26/8 1869, dotter Hanna född 7/2 1857, dotter Elna född 4/6 1858, dotter Elisabeth född 31/5 1863, dotter Anna född 25/2 1867, dotter Bengta född 9/6 1871.
Familjen utflyttad år 1886.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Kronekull  

Kronekull ligger mellan Höör och Hörby strax öster om orten Ludvigsborg. Historiskt så skall kullen ha varit ek- och bokbevuxen, och skall åtminstone förr ha höjt sig markant över landskapet eftersom det till stor del var uppodlat runt omkring. Numera är tegar och ängar så igenvuxna att kullen inte längre urskiljer sig ifrån det omgIvarde landskapet.

Vid kullens fot på östra sidan låg förr ett gammalt torp. Ursprunget lär vara ett gammalt soldattorp med samma namn. Första gången namnet Kronekull förekommer i husförhörslängderna i Fulltofta församling är i längden som omfattar åren 1848-1854. I torpet bor då Husman Hans Lundgren med hustru och 4 barn. Familjen nämns dock redan i längden dessförinnan (1840-1848), och Hans Lundgren står då som "Arrendatorn Ladufogden Hans Lundgren" på samma sida i kyrkboken som "Prästmöllan". De båda ställena, Kronekull och Prästmöllan, ligger strax bredvid varandra så det är möjligt att bostället Kronekull funnits ännu tidigare men inte i kyrkoboken givits ett eget namn.

Ungefär vid den tidpunkten då huset revs bodde familjen Isaksson i huset. Det var skogsarbetare Ernst Isaksson med hustru Hilda Stedt och barnen Ernst Axel, Berndt Hugo, Folke Ivar och Greta Ines (Fulltofta husförhörslängd AIIa: 3 1930-1942). Familjen flyttade till Häggenäs 10 den 27 november 1939. De var troligen de sista som bodde i torpet innan det revs.

Själva huset var av en typ som kallades "bålehus". Då det revs så var det sista av sitt slag i socknen.

Anm.: Bålehus =Skiftesverk = är ett byggsystem som innebär att man placerar plankor eller bålar liggande i spår mellan två stolpar för att bygga upp en vägg.

Text: © Rolf Persson

   
   

1809
F.d. soldat Assar Zander född 16/8 1809 – död 16/7 1883, hustru Anna Andersdotter född 2/2 1808 i Östra Karlaby - död 10/2 1872, dotter Bengta född 10/11 1845, dotter Johanna född 30/6 1849. Fosterson Ola Andersson född 27/3 1863 i Fulltofta

1885
Inflyttad 1885. Husman – änkling, Anders Larsson född 21/7 1825 i Fulltofta. Dotter Hanna född 25/11 1844.
Tjuv, idiot, mindre vetande skrivs i husförhörslängd år 1878-1888

Siste torparen
Kronekulls siste torpare var Edvin Månsson, Här finns inget kvar av torpet.

Text: © Bodil Pedersen

1926. Pågarna framför det på 1940-talet rivna bålehuset.
Axel och Bern Isaksson

   
   

Utdrag ur Fulltofta församlingsbok för perioden 1930-1942, där hela familjen Isaksson finns inskrivna, och där det framgår att de flyttade ifrån Kronekull den 27 november 1939. (Fulltofta husförhörslängd AIIa:3 1930-1942).

   
   
Detalj av karta som visar var Kronekull ligger. 

Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Kronkvistatorpet Nunnäs nr: 9

Original illustrationen av torpet var extremt skadat av fukt, veckat och solblekt. Bilden är återskapad och är en bildmanipulation som skall försöka återge verkligen.

Kronkvista torpet i Nunnäs siste innehavare Distinktionskopralen Ola Kronkvist och hans hustru Elisabeth. Hade stor familj. Han var även fjärdingsman.

Där växer fortfarande vid ruinens ena gavel en väldoftande vit ros. Platsen är indelad i olika små tegar med stengärdsgårdar. Här är rikligt på nyttoväxter.

En vit väldoftande ros blommar varje år vid den ena husgaveln. Kan det vara en present till mor i huset? Då sonen blev trädgårdsmästare och studerade på Alnarp.

En mycket vacker och spännande plats, särskilt på våren.

   
   

Rotesoldaten Ola Kronqvist.

Svärds Medaljör Ola Kronkvist med hustru Elisabeth född Jönsdotter.

   
   

Dotterna Johanna Kronqvist. Konfirmationsbild från 1888.

På denna plats låg en gång i tiden ett soldattorp. Runt torpresterna finns en mycket väl bevarad närmiljö, med åkerlycka, potatisland, fruktträdgård och stengärden.
Torpet uppfördes troligtvis runt 1820 och tillhörde det indelta Norra Skånska infanteriregementet, Frosta kompani. Soldattorpen, eller rotetorpen, tillhörde en rote i socken. En rote bestod av ett antal gårdar, vilka tillsammans svarade för underhållet och solden (lönen) till den soldat som bodde i torpet. Den största gården i roten, på vars mark torpet oftast förlades, kallades stamrote. Denna gård svarade för att rotens skyldigheter uppfylldes. De mindre gårdarna i roten benämndes stödrotar eller hjälprotar. Dessa deltog i soldatunderhållet allt efter storlek och erlade till stamroten en årlig avgift för att denna upplåtit sin mark. Soldattorpet, vilket förmodligen tillhörde bönderna i Nunnäs by, var kontinuerligt bebott fram till ca 1900.

En av de sista indelta soldaterna på torpet var distinktionskorpral Ola Kronqvist (graden distinktionskorpral ersattes 1914 av graden furir). Ola var född i Fulltofta socken 1831. Han blev med tiden en respekterad man och fick bl.a. Svärdsorden (svensk förtjänstorden för officerare). Förutom sina eventuella extrasysslor, t.ex. hjälpa rotebönderna med allehanda göromål, skulle de indelta soldaterna bruka torpets mark. I regel hade man även en ko och ett svin.

Ola Kronkvist och hustrun Elisabeth Jönsdotter bodde på torpet mellan 1889-1894. Därefter tog sonen Ola över som knekt i roten. Sonen Ola tjänstgjorde även som fjärdingsman (polis på landsbygden). Indelningsverket upphörde 1901 och ersattes av en värnpliktsarmé.

   
   

Detalj av karta som visar var Kronqvistatorpet låg.
Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan.

Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

 
   
   

 

 
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

 

Kruddarehus  
Kruddare i Krudderhus, kommer från Krutare dvs. någon som hade med krut eller kruttillverkning att göra. Här rör det sig säkert om saltpetersjudning, då saltpetern var en av de gamla svartkrutets beståndsdelar.
   
   

Regina och Axel Andersson. Foto: Edvard Nilsson.

Svartkrut är ett mekaniskt krut (så kallat eftersom det består av en mekanisk blandning av olika ämnen, inte en kemisk förening). Det är också den äldsta typen av krut. Det uppfanns troligen i Kina på 800-talet och består numera av 75 % salpeter, 15 % träkol vanligen från något lövträd, samt 10 % svavel. Blandningsförhållandet, som anges i viktprocent, har dock varierats under olika tider, beroende på kolningsprocess, kolets ursprung och egenskaper, salpeterns renhet och svavlets kvalitet.

En av de största nackdelarna med svartkrut var att det var tämligen fuktkänsligt, beroende på föroreningar (i form av till exempel natriumnitrat) i salpetern (kaliumnitrat), samt att det lämnar svavelhaltiga hygroskopiska aggressiva beläggningar som angriper vapnets metallytor.

   
   

Kruddarehus omkring 1937

Kruddarehus omkring 1940

   

Flygfoto 1940-tal.

 
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Kulleröd Nr. 2 – Ljungstorp  
   

Foto: © Roland Pedersen.

Foto: © Roland Pedersen.

   
   

Foto: © Roland Pedersen.

Foto: © Roland Pedersen.

   
   

Mannen på bilden heter Erik Jönsson Kulleröd 1B,
idag Kulleröd 3:2

Ljungstorp/ Kulleröd nr.2

Rotetorp. Husman Jöns Nilsson född 26/5 1828 i Fulltofta – död 4/5 1891. hustru Hanna Jönsdotter född 2/5 1827 i Hammarlunda.

Dotter Johanna född 9/2 1869 utflyttad till Danmark den 24/10 1890.

Den sista personen som bodde kvar var Hanna änka efter Jöns. Tidigare bodde här en torpare som fick ta sig soldatnamnet Ljung därav torpets namn.

Ruinen är mycket intakt bevarad med höga stenmurar. Något gömd ibland lövträd som skuggar stället. Ligger på privat mark.

Mellan nuvarande Kulleröd nr 1 och ruinen Kulleröd nr 3.

   
   

 

 

Kulleröd nr. 3  

Torparen Måns Gustafsson var född på Gamla Nyhus som låg på andra sidan vägen mittemot nuvarande Jägarhyddan. Han flyttade till andra sidan Djupadahl och arrenderade torpet Kulleröd nr 3. Som låg på ett avstånd ca 1 km ifrån varandra. Här bodde han i hela sitt liv.
”Måns Gustafs” var känd som en arbetsmyra, han var både händig och arbetsam. En vacker stenbro som han byggde vid bäcken finns fortfarande kvar om något raserad idag. Mitt över ligger rester av jordkällaren där han förvarade potatis. Han nyodlade och byggde stengärdsgårdar. Ju mer sten han bröt desto fler dagsverk ålades han göra på huvudgården Fulltoftagård. År 1894 hade antalet ökat till 52 stycken mandagsverk och 3 stycken kvinnodagsverk.

Måns Gustafsson född den 5/10 1845 i Gamla Nyhus i Fulltofta. Död den 8/2 1929 begravd den 16/2 dödsorsak ålderdom.
Hustru Anna Tykesdotter född den 4/4 1847 i Espinge (Äspinge). Död den 4/3 1934 begravd den 11/3 dödsorsak ansiktsros och ålderdom.
Anna & Måns ingick äktenskap den 29/2 1876

Barn:
Hilma född den 11/5 -1878 i Fulltofta död den 25/5 1952.
Alma född den 11/2 1880 i Fulltofta död den 1/4 1900.
Gustaf Adolf född den 8/9 1882 i Fulltofta död den 4/12 1899.
Augusta född den 17/1 1886 i Fulltofta död den 26/6 1898.
Johan Edvard född den 8/7 1888 i Fulltofta död den 29/8 1891.

Hilma var det enda barn som överlevde till vuxen ålder. De andra barnen dog några som små andra i övre tonåren, samtliga i sjukdomen lungsot.

Detta berörde de andra torparna illa. Rotesoldat/fjärdingsman Ola Kronqvist på Nunnäs nr 9 skriver följande rader i ett brev till en av sönerna.

Fulltofta den 8 april 1900.
Älskade barn och barnbarn!
Måns Gustafs i Kulleröd begrafde en 20 årig doter i går, för ett halft årsen dog en 18 årig son några förut nu har di blott en 22 årig doter igen dett är lungsot di dör af.
O. Kronqvist

Kulleröd nr 3 var byggt i gråsten med spåntak, boningshuset var vitkalkat och innehöll förstuga med kullerstensgolv, två rum och kök. Stall och lolänga och brunnen mitt på gårdsplanen. På söndagarna var golvet i förstugan strött med finhackad ene. Man kunde se Måns sittandes vid ett fönster, bakom spetsgardinen läsandes ur psalmboken.
Djurbesättningen på Kulleröd var kor, häst, grisar, hund och katter. Hästen betade på somrarna i skogen, den hade en bjällra runt halsen.  Där av blev den kallad för ”Bjäller-Måns” av bygdens barn. Grisarna bökade efter bokollon och rötter i skogen, hade små kojer med tak att skydda sig mot vind och regn. Djuren betade på området kallat Månsa kroken.

Hur fattigt det än var på torpet, hade Måns ett stort hjärta för sina barnbarn som kom och hälsade på, en liten slant ville han oftast ge dem. Måns sökte sig till gudstjänsterna i Fulltofta kyrka, medan hustrun Anna på äldre dagar gick motsvarande håll till Hörby och sökte sig till en frikyrka.
Måns blev den siste torparen på Kulleröd nr 3 han dog 1929. Anna bodde kvar något år till. Sedan flyttade hon till dottern Hilma i Hörby. Anna dog 1934.

Därefter lades torpet ner i början av 1930-talet och förföll. Men än idag kan man se spår av de trädgårdsväxter som funnits. Hassel, Syrén, smällebärsbuskar och fläder. Ett litet bestånd av snödroppar ut mot Linnekullsvägen. Förmodligen har det funnits fler växter där innan vägen drogs om och köksträdgården fick vika undan för denna.
Brunnen på gården syns tydligt, den har fått ett betonglock i senare tid. I dess brunn gömmer det sig en gammal zinkspann och en skosula från en gammal stövel, kanske har det tillhört Måns Gustaf?

 

   
   

Foto taget på den informationstavla som står vid plasten.
Illustration: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

Våren 1926. Torpet Kulleröd nr 3 (även uppgifter finns om att det är 1c) i Fulltofta socken. Framför står torpets siste brukare Måns Gustavsson, född den 5 oktober 1845 och hans hustru Anna – född Tykesdotter, som kom från Äspinge – född 4 april 1847.

   
   
Detalj av karta som visar var Bossaren torpruin ligger. Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan. Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

Kulleröd 1B. Från vänster: Gunnar Eriksson, Erik Jönsson, Hilma Jönsson och dottern Astrid Ericsson. Foto: Edvard Nilsson.

 

Tittade genom torpruiner i Fulltofta.  Fick se ovan bild från Kulleröd med Erik Jönsson och hans familj. Sonen där, Gunnar Eriksson blev sedermera min svåger. Gunnar avled 2012.
Erik Jönsson, Kulleröd levde 1867-1941. Hustrun Hilma Månsdotter 1878-1948.
Lennart Westerlund.

   

Foto: oktober 2012 © Fred Lundberg.

Foto: december 2012 © Fred Lundberg.

   

Foto: © Roland Pedersen.

Foto: © Roland Pedersen.

   

Foto: © Roland Pedersen.

 
   
   

Karta som är bilaga till arrendekontraktet mellan Måns Gustavsson och  Malmöhus läns skogsallmäning.

   
   

Kulleröd nr 1a från trädgårdssidan-östra sidan.

Kulleröd

 

   
   

Kulleröd omkring 1944.

1925. Från vänster:
Stina Jönsson, Per Jönsson, Edvin Jönsson, Elna Nilsson.

   
   

Kulleröd 1 B med dess arrendator Erik Jönsson och hans maka Hilma född, Månsdotter samt deras barn Astrid och Gunnar.

1920-talet. Kulleröd 1 B i Fulltofta socken.

   
   

Lokalundersökning mellan 1913-1920 i Fulltofta genomfördes år 1920. Källa Riksarkivet.
Den praktiska undersökningen genomfördes av Husållningssällskapet. Material från Staffan Persson Hörby.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Kungahuset  

Kongahuset får besök

Hanna Nilsson, allmänt kallad för "Kongahannan" på väg in i sitt hus.

   
   

Kongahuset från en annan vinkel

Kongahuset, med Konga-Bengt, som var ryktare på huvudgården.

   
   
   
Hembygdsvännen Ellen Fridolin i Hörby "upptäckte"  under en fotvandring på 1920-talet Kungahuset och träffade där Hanna.
I årsboken SÄASÄ berättar hon om sitt besök i stugan, och vi återger här nedan hennes iakttagelser:
   

Hanna Nilsson, allmänt kallad för "Kongahannan"

Trots det imponerande namnet var Kungahuset en oansenlig boning, en liten enkel stuga delvis ingrävd i backsluttningen. Förmodligen uppförd på 1870-talet. Stugan var bebodd i början av 1900-talet.Enligt traditionen fick stugan namn efter en numera försvunnen källa, där en kung någon gång i forna tider skulle ha stannat till för att släcka sin törst.

Vid mitten av 1800-talet, när Fulltofta by skiftades, tvingades de flesta där boende att flytta ut å fälader och andra utmarker. Nils Jönsson byggde då sitt lilla hus på fäladen några kilometrar från byn. Någon kallade den pyttelilla kåken skämtsamt för Kungahuset, som sedan blev ett vedertaget namn.

Nils var hela sitt liv knuten till herrgården som dagsverkare, och när han dog 1868 tog de ogifta barnen Bengt och Hanna Nilsson över. De blev kallade Kungabengten och Kungahannan, och dessa öknamn gjorde dem så smått till "kändisar" i våra trakter. För övrigt lär de ha varit ett lugnt och strävsamt syskonpar, som absolut inte gjorde något väsen av sig. Båda var liksom fadern sysselsatta vid herrgården.

Bengt blev svårt sjuk på gamla dar och togs till sjukhuset i Lund för behandling. Men gubben vantrivdes där och drabbades så starkt av hemlängtan att han en vacker dag gav sig rymmen och traskade hela den långa vägen hem till stugan i Fulltofta trots sin dåliga kondition. Att ta tåget från Lund till Osbyholm vågade han sig inte på, eftersom han inte tidigare prövat på detta moderna fortskaffningsmedel.

Han tillfrisknade aldrig efter den persen, men fick som han önskat dö i sin kära stuga. Hanna bodde kvar tills det hon helt orkeslös tvingades flytta till ålderdomshemmet, och där dog hon.

Syskonen hade det troligen bättre än de flesta andra torpare. De hade bara sig själva att ta hand om, ingen stor barnskara att hålla med mat, kläder och andra nödvändigheter. Potatis och grönsaker odlade de själva, och i stugans lilla stallhörna lär ha funnits ko, gris och höns. Troligen fick de också som åldringar viss hjälp från herrgården i form av ved, spannmål och då och då en slant. Text: © Bodil Pedrsen.

   
   

Kunga - Bengtan och Kunga - Hannans gravstenar viloplats: nya kyrkogården i Fulltofta.
Hanna Jönsson 1860-1947. Bengt Jönsson 1865-1939.

   
   

Hemvändare i Fulltofta. T.v. Ägaren till marken Cecilia Kristensson - Bodil Pedersen, vid ingången till backstugan Kungahuset.

Inne i backstugan. T.v. en del av den gamla "illdaren".n.

   
   

"Illdaren" eller spisen. OBS! den gamla ekstocken som satt ovanför spisen. Spaden i två delar.

Den söndriga spaden på "illdaren" (spisen).

   
   

Ingången till backstugan. Alla foto: © Roland Pedersen.

Läs en längre berättelse om Kungahuset av © Bodil Pedersen.
Klicka på miniatyrsidan så får du upp dokumentet i full storlek.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Kvarröd   (Qvarröd) Omnämns som Qvared 1560

Illustration: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

En s. k. "Gåramålning". Konstnär: Tage Knutsson, Hurva 1945. Tavlan finns att beskåda i original på Fulltofta naturcentrum. Ägare till målningen skall enligt. uppgift vara Anna-Lisa Nilsson, Hörby.

   
   
Detalj av karta som visar var Kvarröd ligger, idag Fulltofta naturcentrum.
Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

Kvarröd 2013. Foto: © Fred Lundberg.

Läs en historisk berättelse om Kvarröd, av © Bodil Pedersen.
Klicka på miniatyrsidan så får du upp dokumentet i full storlek.

   
   

Kvarröd. Nils Gustafsson med hustru Anna sönerna Ivar och Folke. Arrendator 1915-1943. Gårdens hästar. Till vänster boningshuset som brann ner 5 maj 1973. Stallet bakom människorna på bilden är Naturcentrum idag., på den tiden var det bara i ett plan. Människorna på bilden bodde inte där när det brann. Utan detta på bilden är två av genrationerna med Folke Nilsson som barn.

   
   

Kvarröd (Qvarröd) är fastigheten i den gula rutan.

   
   

 Kvarröd – Qvarröd

För mer än 100 år sen Qvarröd.

Gården har anor sen 1560-talet då Mogens Gyldenstierne gör ett ägobyte med danske kungen Fredrik II. Gyldenstierne avstod 16 gårdar i Högserödsocken. Fick 4 gårdar i Ekesåkra, 2 gårdar i Hästäng, 2 gårdar i Häggenäs, 2 gårdar i Attarp, Kvarröd, Mjälaströ, Kulleröd, Landeröd, Åkarp och Staveröd.

Mogens Gyldenstierne född år 1485 var ståthållare på Köpenhamns slott till sin död år 1569. Han ägde bl.a. halva Svaneholms slott och var ägare till Stjärneholm. En karta från 1773 visar att Qvarröd var en fyrlängad kringbyggd gård. Där det fortfarande finns en bit av en gammal hålväg upp till rester av en ruin. Skvaltkvarn finns i bäcken vid Storedamm som man fortfarande kan se.

På Kvarröd har det bott tre generationer ur samma släkt: svärfar, far och son.Per Olsson med hustru Elna f. Nilsdotter. Nils Gustavsson med hustru Olga f. Olsson (Olga är dotter till Per & Elna Olsson) Folke Nilsson med hustru Anna-Lisa f. Ståhl.

Den 19 juli 1894 tillträdde Per Olsson detta hemman som tillhörde Fulltoftagård.  Avtal tecknades med häradshövding C-A Trolle på Fulltoftagård. Hemmanet var nyrestaurerat efter en tidigare brand på 1890-talet.

Både boningshus och stallbyggnad var uppförda i korsvirke med brädklädsel på ytterväggarna samt spåntak. Stallbyggnaden var avsedd till häst, kor, gris samt drängkammare. Det fanns ytterligare en gammal utbyggnad i mycket dåligt skick som var delvis upprutten, denna revs. Samt en jordkällare i backen tvärs över vägen vid Naturcentrums p-plats.
Dåvarande ägaren: Malmöhus läns landsting.

Nästa arrendator var Nils Gustavsson med hustru Olga, de flyttade in 1915. Nils blev änkeman 1918 och stod ensam med sex barn. Han gifte om sig med Johanna kallad ”Hanna” år 1920. Han brukade gården tills sonen Folke Nilsson med hustru Anna-Lisa övertog Kvarröd 1943-1955.
Dåvarande ägaren: Malmöhus läns landsting. Arealen: total 26,8 har, 11åker, skogsbest: lövskog.

1939 renoverades gården igen.
Tidigare var boningshuset sammanbyggt med stallet i vinkel, vid renoveringen frilades boningshuset. Man höjde stallet, lolängan byggdes till samt ett hönshus tvärs över vägen. Det är ett vitt stenhus som fortfarande finns kvar idag och tjänar som toalett till motionärer i strövområdet.

Den gamla trappan till boningshuset togs bort vid renoveringen och ersattes av en annan. Folke hade bättre användning av de tre stora stenblocken till en övergång vid en närliggande bäck där han forslade iväg stenarna, för att lättare komma över bäcken med häst och vagn. Stenarna finns fortfarande kvar.

På gården fanns hästar, kor, ungdjur, modersuggor, gödsvin höns, hund och katter.

Gårdens mjölk lämnades till närliggande Mjälaströgård innan kl. 06.00 varje morgon. Det var ett tungt arbete för Folke att cykla iväg med kannorna på en cykelkärra. Så småningom ersatte han cykeln till en motorcykel med sidovagn, att ha mjölkkannorna i.

Folke hade också en kräftdamm, den låg nästan där den nuvarande dammen finns, där det också finns en nybyggd skvaltkvarn.

Gården var berikad på flera fruktträd där av ett äppelträd som Elna Nilsdotter/Olsson en gång planterade en kärna. Detta träd kallades av barnen för ”mormors äppelträd” finns fortfarande kvar på gårdsplanen men är något förvildat. Lila Syrén, snödroppar, fläderblom och hagtorn finns också kvar. En och en annan grottsten som fanns i en fin blomsterrabatt på gården kan man hitta i stengärdsgården.

Långt efter familjen Nilsson flyttat från Kvarröd brann gården för andra gången.

Lördagen den 5 maj 1973 kl. 20.35 meddelades från brandkåren i Eslöv att brand utbrutit i fastigheten pga. åsknedslag. Råbybrandkår ryckte ut. Större delen av boningshusets ovanvåning blev utbrunnen och bottenvåningen fick omfattande skador. Boningshuset byggdes aldrig upp igen. Det var lantbrukare Erik Andersson med familj som bodde där vid denna tid.

På 1970-talet kläcktes idén att hyra ut ladan till fest, vilket blev mycket populärt. Fester som kräftskivor, födelsedagskalas och vikingafester har ägt rum där. Sedan kom en tid med mycket slitage och inbrott, uthyrningen avslutades, endast nära ”bekanta” fick låna stallet. Rester efter grunden till boningshuset låg kvar som en meters djup håla långt in på 1990-talet innan den fylldes igen.

Text: © Bodil Pedersen

 

Kvarröd omkring på 1920.

 

Boningshuset på Kvarröd 1928.

 

 

Från vänster:
Anna-Lisa Ståhl, Folke Nilsson, Nils Gustavsson, Hanna Gustavsson och Inga Feuk, senare gift med Arne Persson, Ludvigsborg.

 

Mormors äppelträd på Kvarröd. Foto © Roland Pedersen.

   
   

Gungebacken

Ett stenkast ifrån Kvarröd/Naturcentrum i backen inte så långt ifrån Gamla Ramstorp roade man sig i vägskedet på 1850-talet. Där träffades Fulltofta ungdomarna för att dansa. Gungebacken var ett primitivt dansställe, upptrampat jordgolv och någon lokal speleman som stod för tonerna. Man förlustade sig att gunga, i träden hade man med hjälp av kättingar satt upp gungor. Där dansades och gungades till slutet av 1890-talet. Backen kallas fortfarande för Gungebacken.

   
   

Åsknedslag i Kvarröd

Vid ett kraftigt åsknedslag den 5 maj 1973 slog blixten ned och antände på kvällen boningshuset hos lantbrukare Erik Andersson i Kvarröd, beläget inte långt från riksväg 13 mellan Fulltofta och Ludvigsborg. Boningshuset antändes vid åtta tiden på lördagskvällen och det gick så fort att ägaren inte ens kunde komma åt telefonen för att larma brandkåren.
När brandkåren kom dit strax efter halv nio var hela boningshuset övertänt och stod inte att rädda. Det fick brinna ned till grunden med lösöre och allt. Det var andra tragedin för Erik Andersson på kort tid. I februari blev tre av hans ponny hästar överkörda sedan de tagit sig ur en inhägnad och råkat komma ut på riksväg 13.

 

Också vid det här tillfället var djuren hotade. Branden hotade sprida sig till stallet och man tvingades släppa ut djuren i skogen. Dessbättre kunde branden begränsas till boningshuset. För Erik Andersson som arrenderar egendomen av landstinget var förlusten kännbar nog ändå.

Källa: Mellersta Skåne den 7 maj 1973

   

Kvarröds jordkällare. Foto © Roland Pedersen.

Kvarröds trappstenar, flyttade av Folke Nilsson.
Foto © Roland Pedersen

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Kyllingahus  
Anor 1813 – 1860 finner man i husförhörslängder att benämningen är Kycklingahus. Efter 1860 benämns husen Kyllingahus. Även en kort tid i slutet av 1980-talet finns Kycklingahusen med. Idag heter det Kyllingahus. 3 st. hus har funnits, backstugan, Lilla Kyllingahus samt Stora Kyllingahus, endast det sistnämnda är bebott fortfarande.
   
   
Detalj av karta som visar var Kyllingahus ligger. På fastigheten ligger i dag en bebodd familjebostad, dvs. privat område.
Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

© Kartan visas med tillstånd från Stiftelsen Skånska Landskap.

   
   

Stora Kyllingahus
Karl Ståhl med frun Agda, sonen Axel och dottern Anna.
Foto: Edvard Nilsson.

Stora Kyllingahus
Barnen till Karl och Agda Ståhl. Axel och Anna. Omkring 1927.

   
   

Kyllingahus omkring 1944.

Hästar och barn, omkring 1933

   

Karl Ståhl kör in hö

1927. Inkörning av hö.

   
   

Anna och Karl Ståhl, Kycklingahus. Bröllopsfoto 1920.

Karl Ståhl från Kycklingahus till vänster och en okänd man med långsåg till höger. Året är 1917.

   
   

Lilla Kyllingahus
Detta hus nämns inte i husförhörslängderna förrän i slutet av 1870-talet.Då familjen flyttar in som heter: Jöns Larsson född. 1814 bor där med sin familj ett par år till sin död 1880. De får 3 döttrar där av den ena dotterdottern också bor i samma hus. 

Långt senare bodde skogsarbetaren, Axel Ståhl där som arbetade för skogsällskapet. Han var även barnfödd i huset. Släkten har funnits på flera av torpen i Fulltofta. I slutet av 1980- talet då Axel dör flyttar en släkting in i huset. Renoverar det omsorgsfullt och bygger ut huset, samtidigt läggs en imponerande, vacker stengärdsgård vid en ny väg upp till huset.

   
   

 

Endast illdaren/spisen är kvar från huset, något lite av husgrunden. Men det mesta är översållat av växlighet. Såpnejlika finns i stora mängder vid ruinen. Detta är en gammal trädgårdsväxt.

Här bodde: Husman Ola Nilsson född. 1811 – Kyllingahus. Hustrun: Hanna Olsdotter född. 1816 Ö.Sallerup.Inflyttad: 1837. Då äldsta barnet också föds samma år. De får tre döttrar och en son. Här finns också: Pigan Anna Perhsdotter född. 1824. Barnen är mellan 2-16 år då Ola dör i december 1853. Hanna som blir änka får det mycket svårt och fattigt. 

År 1868 flyttar en familj in i huset samtidigt som Hanna också bor där. Arbetskarln: Jöns Jönsson född. 1837 – Fulltofta. Hustrun Karna Jönsdotter född. 1832 – S.Rörum. Gifta 1868. De får flera barn där av två barn står antecknade i husförhörslängder som oäktingar. Äldsta sonen som föds samma år som giftermålet är krympling utfl.1885. En av döttrarna emigrerar till Amerika 1883. Huruvida Hanna Olsdotter känner Jöns Jönsson blir de båda dömda till snatteri, d 17/11- 1866.

Hanna som specialiserat sig på att fånga höns, fäster en tråd under kjolen med en krok. Kliver över hönan och hakar fast kroken och drar, så detta blir en snara hönan fångas i. Detta knep utövar hon bl.a. på marknader. Jöns Jönsson snatteri är okänt. Även den 8/1 1868 döms han för tjuveri, får göra straffarbete i 3 månader. Men har övervakning i 5 år.

Såpnejlika – Saponaria officinalis

Denna blomma växer rikligt vid torpruinen. Gammal medicinal & hushållsväxt. Känd i kryddgårdarna sedan 1500-1600 talet. Munkarna odlade den vid klostren.
Färg: rosa eller vit, finns både enkel och dubbel art. Höjd: ca 50-70 cm, förökar sig lätt. Blommar hela sommaren långt ut på hösten. Stannar gärna kvar vid någon gammal gård/torpruin.
Användningsområde: Man använde den till att tvätta kläder, särskilt bra till ylleplagg. Även tvättning av träfat och tennfat.  Användandet är rot och blad som löddrar. Den sades också hjälpa mot gikt, gulsot hudutslag, eksem och urindrIvarde m.m.

   
   

Kyllingahus – Backstuga

Inbyggd i en backe, där man först kommer till en jordkällare på vänster sida. Huset är försett med ihängande stall. Brunnen nedanför är igenfylld med sten. Fortfarande finns bärbuskar, nypon och något gammalt fruktträd. Gamla odlingsmarker med vackra stengärdsgårdar runtom.
Backstugan är förmodligen mycket gammal.

Siste brukaren var:
Husman. Bengt Sörensson Malm, född 20/3 1827 i Fulltofta.
Hustru. Anna Johansdotter, född 18/2 1818 i Tjörnarp.

Barn.
Son. Carl född 1/4 1856.
Son. August född 12/12 1858.
Dotter. Johanna född 29/1 1861

Foto: © Roland Pedersen.

Blanktext för att göra ett osynlig text

   

Det är en husförhörslängd från 1813-1894 som steg för steg följer Bengt Sörensson Malms  
boende i de olika torpen under hans leverne.

   
   

Kyllingahus geografiska läge. Skånska rekognoseringskartan från 1812 och 1815-1820. Uppmätt av fältmätningsbrigaden.
Originalet är handritad, och i skala 1:20 000 och finns på Krigsarkivet i Stockholm.

   
   

Nej – leta inte. Det har inte funnits någon toalett vid Kyllingahus parkering under överskådlig tid. Skylten är bara en "ruin" i sig själv. Alla foto: © Roland Pedersen.

 
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Kärrmossehus/Ormapumpan  

Bilder saknas. 
Kan du som tittar bidra?

En liten bit från Prästamöllan.
Ormapumpan betyder ”vatten rinner under vägen” .

Siste brukaren var Anders Larsson född 21/7 1825.

Sjuk dotter Hanna född 25/11 1844 i Fulltofta. I husförhörslängderna är noterat ”mindre vetande”.

Familjen flyttade 1885 till Gamla Staveröd

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Landeröds torp och Landeröds fälad

Soldat torpet syns i sin fulla längd tar slut vid den lilla busken det var ett långt men smalt torp med en folla inbyggd vid den ena gaveln, förmodligen till något djur/djuren, mitt på bilden vid enen är "backen" kvar där spisen en gång var. Här föddes Nils Lindberg.

Landerödsfälad och Landeröds torp

Siste innehavaren var soldat Ola Jönsson – Lindberg född 28/11 1834 i Vollsjö.
Hustru Bengta Persdotter född 4/4 1838 .
Dotter Johanna född 7/2 1879.

I området finns en rund stensättning, forngrav ca 14 m diameter, 0,5 m hög Namn: Hörhög.
Runt åkern ca. 200 meter bort finns ett flyttblock med omkring 50 skålgropar.
Genom området löper vägen mellan den nuvarande gården – gamla landsvägen till Fulltofta. En underbart vacker plats att besöka! Inte så långt ifrån Ljungstorp/Kulleröd nr 2 ruin.

   
   

Vägen till soldat torpet, på vänster sida syns torpet från stenarna vid hörnan av bilden och fram t.o.m. stenmuren.

Kålhaven som ligger mitt över där torpet ligger på andra sidan vägen

   
   

Åkerlyckor inbäddade i stengärdsgårdar runtom.

021 Follan inbyggd i husets ena gavel förmodligen till något djur förslagsvis en ko.

Alla bilder på Landeröd: Foto: © Bodil och Roland Pedersen.  
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Lars Mäglares torp  

Bilder saknas. 
Kan du som tittar bidra?

Från väg 13 mot vägen med skylten Reis ca. någon km. finns torpruinen som kallades Lars-Mäglare.

Siste innehavaren hette Lars Persson han kallades för ”Lars- Mäglare”. Hustrun hette Ingrid Jönsdotter.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

 

Lilla Åkarp  
   
   
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Linnekull även kallat Stampahuset och Ödetorpet

Illustration: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

   
   
Illustrationen till vänster är en förlaga som är måttsatts. Vilket resulterade i den slutliga illustrationen ovan. Ritade under senare delen av 1970-talet. Artur Ericson var nybliven pensionär, alltså ca. 40-45 år efter att han flyttat från Fulltofta tecknade han denna bilden från minnet, som barn hur det såg ut med längd och bredd på huset.

Hör och häpnad måtten slog bara på 1,5 meters av hela huset.  Dessa skisser är också förlaga till illustratören Jimmy Juhlin-Alftbergs färgbilder. Illustration: © Artur Ericsson.

   
   

Obs! spisluckan syns på fotot. Många har passat på att grilla korv i spisen, dock inte troligt nuförtiden.
Bilden är från en snöig vinterdag 1948-02-22. Bilden tillställd oss av Ingegärd Olofsson.

   
   

Ulla-Britt Fransdotter står i fönstret till stallväggen år 1948. Hon är syster till Christina som sitter på fotot till höger från 1964, 16 år senare. Bilden är från en snöig vinterdag 1948-02-22.
Bilden tillställd oss av Ingegärd Olofsson.

Foto från år 1964 ruinen Linnekull.
 Christina f. Fransdotter gift Rosberg.
Bilden tillställd oss av Christina Rosberg

   
   

Foto: Postum Lnnart Persson.
En äldre bild från Linnekull, ej daterad.

Bilden är från 1948-02-22.
Bilden tillställd oss av Ingegärd Olofsson.

   
   

Linnekull – Stampahuset – Ödetorpet

Linnekull användes namnet vid finare tillfälle. Till vardags blev det Stampahuset.
Olika tidsepoker har stavningen varit, Linnehus år 1812 , Linnekull år 1819, Linnekullshuset  år 1836 Stampahuset 1906 åter Linnekull. Detta enligt gamla dokument och kartor.
Man skiljer på Linnekull och Övre Linnekull, det sistnämnda ett annat mindre torp som också är ruin idag och ligger ca 40 meter österut från Skiljehusvägen vid bäcken. Men är i betydligt sämre skick.
Det har även nämnts om att det funnits en benmjölskvarn i dess närhet som har tillhört Linnekull, något jag aldrig hittat, varken på kartor eller terräng.

Ödetorpet – samma torpruin och plats där namnet användes från 1950-talet till våra dagar. Många av bygdens barn har som unga varit och pallat äpple på denna tomt, goda citronäpple, som fortfarande finns på platsen, men i mindre antal.

Bodde man på Stampahuset blev den torparen kallad för Stampen. Vem var då den siste Stampen?
Jo, det var Nils Johansson född den 13/9 1865 från Brönnestad i Hässleholmskommun, närmare bestämt utanför Hovdala. Hustru  Emilie Nilsson född den 15/4 1863 kom från Ekesåkra i Fulltofta. De ingick äktenskap den 8/12 1888 och fick 8 barn där de 5 barnen är födda i S.Rörum. Familjen bodde där några år innan de flyttade till Linnekull den 4 september 1900.

Barnen:
Elin född den 7/12 1889 Södra Rörum, Hjalmar Edvin född den 2/4 1892 Södra Rörum. Flyttar år 1906, Gustaf Albin född 24 /1 1894 Södra Rörum. Flyttar till Lyby den 4/12 1908, Nils August född den 28/1 1896 Södra Rörum, Ida Elfrida född den 19/2 1898 Södra Rörum, Erik Vilhelm född den 15/3 1901 Fulltofta. Död den 24/11 1908 sjukdom: hjärtslag begravdes den 29/11. Fritz Edvard född den 5/5 1903 Fulltofta. Död den10 september 1903 begravdes den 20/9. Anna Elvira född den 25/4 1905 Fulltofta

Tre av barnen emigrerade till Nord Amerika.
Nils August den 8 maj 1914, Ida Elfrida den 20 februari 1915 men återvände hem till Sverige igen. Anna Elvira den 7 juli 1922. Gustaf Albin inflyttar från Ystad den 20 november 1915. Flyttar till Danmark den 8 november 1918. Elin flyttar till Landskrona den 10 november 1910

Fadern Nils Johansson var frikallad från militärtjänstgöring.
Han var dagsverkstorpare under Fulltoftagård. Göromålen kunde vara att gallra och röja i skogen. Detta gjorde han oftast tillsammans med torparen Johannes Nilsson som bodde i backstugan Högeholm (Hökeholm gammal stavning) som ligger vid Vasahus. Johannes Nilsson var också frikallad från militärtjänstgöring.

För egen del brukade Nils 3 tunnland jord på Linnekull. Imponerande breda stengärdsgårdar har han varit med och lagt . Ibland var stenarna så stora att han fick slå en kätting runt, gräva ur och spränga med dynamit. Den 18/5 1907 fr. bet. För inköp af dynamit dvs. han hade köpt sin mängd av dynamit som var tillåten.

Linnekull var byggt i vit rappat sten, sammanbyggt med stallet och hade spåntak. Bostaden bestod av redskapsbod, kök rum och stall. Bakom huset låg hönsgården. På gårdsplanen mitt över husets redskapsbod finns fortfarande en rund cirkel byggd i sten , där hushållsgrisen höll till med ett vasstak som skydd mot vinden.

Djurbesättningen på gården bestod av en häst, två kor en gris, katter och hund. Brunnen ligger sydväst om boningshuset ca 25 meter i slänten vid stengärdsgården.
Precis vid ingången till torpet fanns en stor gran med två toppar. Vid en storm 1989 knäcktes denna granen. Kanske hade den varit ett vårdträd som stampen en gång fått i gåva av nådan Charlotte Dahl på Fulltoftagård. Det finns bland andra torpruiner också en äldre gran vid ruinen.
Jordkällaren ligger ingrävd i en liten backe på andra sidan vägen. Lite längre bort på samma sida av vägen finns ett bestånd av kapriofol.

Nils var en duktig odlare. På vänster sida om entrén till torpet hade han sin kålhave (grönsaksland) som bestod av rotfrukter, potatis, kål, morrötter , rödbeter, rabarber, surkörsbär och nypon.
På höger sida hade han sin frukthave, äppleträd, päronträd, krigor, krusbär och vinbärsbuskar. Där fanns även en blomsterrabatt med bla. stormhatt och aklejer, Nils hade ett vitt bord och bänk där han tog sig en vila ibland med en kopp kaffe och kunde beskåda utsikten över Ringsjön. Vid denna tiden fanns endast fäladsmark. Vid infarten upp mot torpet fanns smällebärsbuskar och vit syrén som fortfarande finns kvar idag.

Det påstås då han skulle till kvarnen  på Slagtoftavägen i Hörby och mala, tog han en 80 kg säck på ryggen och vandrade genom skogen via Landerödsvägen mot Slagtoftagården där han sedan fortsatte till kvarnen. Denna väg fick han gå eftersom det på den tiden inte fanns så många vägar, den var dessutom för smal att köra med häst och vagn.
Det tog längre tid att koppla hästen till en vagn, det blev längre att köra då. Eftersom han fick ta vägen via Kulleröd - Blossehus - Fulltoftavägen - Osbyholm och vidare till Hörby. Det blev en stor omväg.

När Stampen hälsade på sin granne Måns Gustafsson på Kulleröd nr 3 tog han en genväg genom skogen. Fortfarande kan man se på vänster sida vid entrén  hålvägen som leder in i skogen och som kommer ut på Kullerödsfälad ungefär vid den platsen som kallas ”Månsa kroken”. På denna tiden hade  inte Linnekullsvägen samma sträckning som idag.

På torpet bodde också en tid dottern Elin och Johans son Karl Erik Algot född den 23/12 1914 i Landskrona. Elin ingick äktenskap med jordbruksarbetaren Johan Algot Baum född den 19/11 1886 Landskrona. Det var en borgerlig vigsel 1911. De inflyttade till Fulltoftagården från Landskrona den 8 oktober 1915. Flyttar åter till Landskrona den 1 november 1917.

Barnbarnet var glad för sin morfar och var gärna med i göromålen på gården. En liten påhittig  gosse som gärna höll sig framme då stenar behövdes sprängas med dynamit.

En dag fick Stampen en cykel av ett av sina barn för att lättare kunna ta sig fram. Hur mycket han än övade och tyckte att det där med cykeln var ett åbäke lärde han sig aldrig cykla. Han kallade den för ”vingle Petter” men lyckades dock att fördärva cykeln och fick bege sig till Gunnar Olssons far i Hästäng för att få den lagad.

Åren gick och hustrun Emilie dog den 20 juni 1917 på Hörby lasarett. Hon begravdes den 24 juni.

Byggnaden på Linnekull var i dåligt skick och förföll. Nils bodde kvar där, fastän det blev dragit och kallt han fick svårare att sköta sig. Så småningom fick han kallbrand i tårna och hamnade slutligen på Hörby lasarett där han dog den 18 september 1937. Han blev begravd den 26 september och fick sin sista vila på Fulltofta ”nya” kyrkogård, dock är graven borttagen för ett 10-tal år sedan.

Auktion hölls på gårdens få inventarier på hösten1937. Därefter förföll allt på den plats som idag kallas för Ödetorpet.

Nils Johansson – Stampen.

 

Linnekulls nordvästra gavel.  © Foto 2014.

Linnekulls jordkällare. © Foto 2014.

Linnekulls jordkällare, från en annan vinkel. © Foto 2014.

Kålhaven på Linnekull. © Foto 2014.

Grisens hus på Linnekull. © Foto 2014.

Brunnslocket på Linnekull. © Foto 2014.

Skärva från stampens kaffekopp. © Foto 2014.

Skärva från ett krus på Linnekull. © Foto 2014.

Resterna av potatiskällaren, © Foto 2012.

Väggen till stallet. © Foto 2013.

 

Läs här om Arthur Ericson


Klicka på miniatyren för att få upp läsbart
PDF-dokument. 2,4MB.

   
   

Lokalundersökning mellan 1913-1920 i Fulltofta genomfördes år 1920. Källa Riksarkivet.
Den praktiska undersökningen genomfördes av Husållningssällskapet. Material från Staffan Persson Hörby.

   
   

Kaniker äpplen, en sort som än idag växer vid Linnekull.

Foto: By TJSweden (Own work) CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

Kaniker är en äppelsort av okänt ursprung, sorten är först känd vid 1700-talet. Det är ett äpple som är fett och segt i skalet och till färgen grön/gult, tämligen litet. Fruktköttet är lite löst ”mjöligt” med en smak av svag sötma och syrlighet. Ett mycket gott äpple!
Källa: Wikipedia

Det var kanske meningen att platsen skulle användas till just vad den är idag, en djurkyrkogård. En sten med hjärtform ligger fint placerad vid denna fina och lugna plats.
© Foto: 2012

   
     
Arrendekontrakt     Arrendeborgen  
     
 
Detalj av karta (version 2015) som visar var Linnekull torpruin ligger.
Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

Ett ordentligt brett "stengäre" omger delar av Linnekull.
© Foto: 2013.

© Foto: 2013.

© Alla foton på Linnekull: Roland Pedersen och Fred lundberg

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Övre Linnekull  

Soldat torp vid bäcken på Skiljehusvägen. Innehavaren Anders Persson Ahlberg född 27/6 1852 i Södra Rörum. Hustru Johanna Gustafsdotter född 19/7 1855 i Fulltofta. Gifta 27/12 1878. Inflyttade 1880 – utflyttade 1883.

Alla foto: © Roland Pedersen

Resterna efter en gammal jordkällare

   
Resterna efter torpet övre Linnekull som även har benämnts Kardellahuset
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Murarehus  

Den gamla hålvägen upp till Murarehuset.

En stor gård som finns angiven på 1684 års Skåne-karta och är omnämnd i ett gåvobrev redan 1560.
Murarehus var en trelängad hopbyggd gård med innerväggar av sten med yttermått 30 x 30 meter samt stor invändigt stenbesatt jordkällare.
Ruinen efter gamla Mjälaströ hade samma storlek även om resterna har mindre omfattning. På kartan från 1772 bestod Mjälaströ av en fyrlängad gård, men dagens ruin är bara rester efter en av fristående byggnad som sannolikt byggs under första hälften av 1800-talet. Denna gård har även en dubbel invändigt stenbesatt jordkällare, varav den ena troligen var källare till femtonhundratalsgården.
Enligt ej bekräftad hörsägen brann gamla Mjälaströ ner omkring 1920 efter ett åsknedslag. Från Mjälaströ gick vägar till Kycklinga-hus, Attarp och Åkarp.

Torp vid Mjälaströgård.
Här bodde torpare Johan Persson Dahlberg född 10/4 1820 i Fulltofta – död den 17/2 1894. Hustru Elna Persdotter född 12/4 1822 i Hörby född 7/2 1808 i Fulltofta – död 12/9 1885.
Inhysespigan Karna Persdotter

Intakt ruin med trädgård som ramas in med fina små gärdsgårdar och flertalet växter som överlevt alla år. En härlig oas.

   
   

Boningshuset med illdaren mitt på huset.

Trappan in till boningshuset, mellan husmuren och trappan finns ett kvadratiskt källarutrymme.

   
   

Jordkällaren mycket fint bevarad.

© Foto: Roland Pedersen, där inget annat anges.

   
   

© Foto: Kjell Olsson.

 
   
   
   
   
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Myggahus/Attarp  

Bilder saknas. 
Kan du som tittar bidra?

Åke-Svens, undantagshus. År 1864 undantagsman.
Sven Åkesson född 1804 i Mannarp - död 1870.
Hustru Hanna Nilsdotter född 1795 i Linderöd - död 1871.
Inhyses änkan Elna Olsdotter född 1823

Husman Lars Persson född 31/10 1833 i Stångby.
Hustru Sissi Nilsdotter född 1/6 1828.
Dotter Anna född 20/10 1874 .

Husgrunden kvar med ekpåle med nr. 168 som inventerats av Södra Rörums socken i slutet av 1980-talet. Högt gräs med mycket sly. Huggorm kan även vara synlig i dessa marker.

   
   
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Nobishuset - Nobbeshuset  

Nobbeshuset / ”Nobishuset”

Nobbeshuset står det i alla husförhörslängder men i folkmun är det "Nobishuset ".
Detta torp var ett Rotehus enligt husförhörslängd 1848-1854,
se anteckning om Rotesystemet.
Här bodde f.d. Soldaten Ola Ström född den 25/3 1792 i Landeröd. Hustrun, Engela Werngren född den 18/12 1782 i Fulltofta.

Son: Soldaten Bengt Bäck född den 6/5 1822 i Fulltofta. Hustru: Bengta Bengtsson född den 1/4 1819 i Mjälaströ.

Enligt husförhörslängder år 1860-1867 står det Nobbeshuset numera icke! Vad som händer med detta hus har jag ingen information om.

Torpet låg ca. 25 meter ifrån Nobbesbäcken, vid den gamla vägen i Fulltofta som fortsatte in på de marker som sedan blev herrgårdens park. Både husgrunden och vägen syns hjälpligt. Däremot den stensatta tämligen smala bäcken är väl intakt.

Äldre Fulltoftabor påstod att båda soldatnamnen Ström och Bäck härstammar från den närliggande porlande bäcken.

© Bodil Pedersen
Källor:
Husförhörslängd Fulltofta A1:4 1840-1848.
Fulltofta A1:5 1848-1854,
Fulltofta A1:6 1860-1867
Artur Ericson in memoriam.
Alla foto: © Roland Pedersen.

Låg ungefär där förre detta statarhuset ligger, fast närmre mot Nobisbäcken.

Detta hus användes som första småskola. Lärarinnan Bengta Knutsdotter var hustru till husman Ola Larsson. Om något barn på något vis störde lärarinnan tog hon ett rep om barnets midja och hissade ner denne i brunnen. För att barnet skulle komma på bättre tankar, läxläsning var väl oftast bekymret eller bus.

Denna berättelse har flera äldre Fulltoftabor berättat, men ingen har varit med om händelsen. Kanske en skröna för att skrämmas?

Bodil Person med hund på den gamla Fulltoftavägen, som gick igenom nuvarande herrgårdsträdgård.

   
   

Stenrester efter Nobbeshuset.

Resterna av Nobbeshuset som låg ca tre meter ifrån den gamla vägen förbi Nobis-bäcken till Fulltoftaby.
Uppgiftslämnare är Kent Arvidsson.

"Nobis-bäcken".

   
   
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Pihlstorp Även kallat Pilsjötorp

1920-talet. Korgmakare Ola Bengtsson tillverkar korgar utanför sin backstuga Philstorp.

Mitt emot Ekbacken ligger Philstorp. Som löd under Fulltofta. Detta var en backstuga med två bostäder, vilka beboddes av Maria Phil och Ola Bengtsson i den andra delen. Dessa grannar var oftast ovänner med varandra.

Pilstorp / backstuga. Det kallades även i folkmun för Pilsjötorp. Detta låg mitt emot Ekbacken. Rester av det finns fortfarande kvar på privat mark.

Maria föddes den 10/11 1864 i denna backstuga. Föräldrarna var Väktare Ola Jonasson Pihl född 3/6 1838 - död 29/12 1892, hustru Karna Persdotter född 12/9 1831. Båda föräldrarna var födda i Fulltofta. Maria hade tre systrar, Johanna född 1862, , Elise född 1867, Elna född 1873

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Prästamöllan  

Illustration: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

Tidningsklipp Vestkusten 27 feb.1913.
Materialet insänt av Staffan Persson, Hörby.

   
   
Fulltoftafyndet . ”Skatten” vid Prästamöllan som få vet om

År 1896 arbetade drängen Måns Olsson från Fulltoftagården vid ett grustag mellan Kalvhagahus och Prästamöllan.
I en backe hittade han en nergrävd söndrig läderpåse med silver och bronsbeslag till hästmunderingar.
Fynden är troligen från yngre järnåldern ca. 550 - 1050 e. Kr.
Bodil Pedersen

Vi är ytterst tacksamma för att vi fått tillgång till detta material, och att vi kunnat föreviga detta med modern fototeknik, som kan förmedla historien på ett enkelt och lätt sätt till våra besökare.

   
   

Tidningsklipp Göteborgs Aftonposten 1896.
Materialet insänt av Staffan Persson, Hörby.

Kan detta vara vägen till skatten? Foto: © Bodil Pedersen.

   
   

Hästbeslag från yngre järnåldern.

   
   

Fulltofta fyndet eller skatten vid Kalvhagahus - Prästmöllan
föremål 14080

Hela längden 14 cm. Den är nu skadad den är bruten i två delar samt förböjd. Äfven saknas något litet i kanten af den tunna bugtiga skifvan.

Detta fynd anträffades oktober 1896 vid grushantering af gårdsdrängen Måns Olsson på Fulltofta gård. Platsen där sakerna anträffades, kan beskrifvas som en naturlig grusbacke i hvars högsta del sakerna blifvit nedlagda ”i en hög” på ett djup, enligt hittarens uppgift af 1½ aln. 2 km vester ut ligger de bekanta stensättningarna, ett par skepp och några runda stensättningar.
Spår af förmultnadt läder förmärktes men ingenting som liknade ben.

Fyndstället hör till torpet Kalfhagehus och är beläget omkring 200 steg vester om detta torps byggnader, som ligga vid vestra sidan af landsvägen, som löper norrut från Fulltofta, ungefär ½ mil norr om Fulltofta gård.

Midt emot torpet, som hör till Häggenäs by No 2 på andra sidan landsvägen, ligger Prestmöllan. Avståndet härifrån till Ringsjöns östra strand är omkring ¼ mil. Marken är här mycket kuperad med djupa dalar och skog- eller ljungbevuxna kullar. En bäck från hvilken ofvannämnda qvarn hemtar sin drifkraft, har sitt lopp i en djup dal, strax söder om fyndstället, som besöktes af undertecknad i aug. 1897
Sven Söderberg

Källor: Lund Universitets Historiska Museum.
Original dokumentet ser du här under.

 

   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   

   
   
   
   
   
   
Alla bilder av skatten är nytagna och har upphovsrätt. © Bodil & Roland Pedersen.
   
   
   
   
   
   
   

Längst bak i mitten av fotot ser vi Ingrid och Frans Jönsson. Längst fram till vänster sitter Hulda, dotter till Alma och Per Lind, senare gift med Hilding Andersson i Ludvigsborg.
Fotot är från 1930.

Läs en berättelse av Bodil Pedersen.
Klicka på miniatyrsidan så får du upp dokumentet i full storlek.

   

TIPS: Du kan förstora och förminska skärmbilden genom att hålla ned Ctrl-tangenten och sedan trycka på + (plus) eller - (minus) på tangentbordet. Återställ skärmbilden till 100% (utgångsläge) genom att trycka Ctrl + 0 (noll).

   
   

Prästmöllans jordkällare, ingrävd i en stengärdsgård, längs med stigen mot möllan. Foto © Bodil Pedersen.

Foto: 2009 ©  Fred Lundberg.

   
   

Försäkring för Prästamöllan 1903. Klicka på miniatyrerna för att få upp ett stort läsbart dokument. Dokument 2,0 MB.

Försäkring för Prästamöllan 1851. Klicka på miniatyrerna för att få upp ett stort läsbart dokument. Dokument 1,6 MB.

   
   

Prästamöllan uppfördes under början av 1600-talet och drevs som en kommersiell vattenkvarn under Fulltofta säteri. Anläggningen bestod av själva vattenkvarnen och ett litet boningshus, där mjölnaren med familj bodde. Mjölnaren, eller möllaren, arrenderade kvarnen.

Det fanns många typer av vattenkvarnar och tekniska lösningar, allt beroende på terrängens beskaffenhet. Det gemensamma var att kvarnstenarna, vilka malde säden, drevs med vattenkraft via ett skovelhjul. Drivkraften kunde ökas eller minskas genom att tillförseln av vatten reglerades. Till detta fanns olika system av trä- och stenrännor och stigluckor. I kvarndammen ackumulerades vatten för att skapa ett stabilt och kontinuerligt flöde till skovelhjulet.

Behovet av stora kvarnanläggningar var som störst i slättbygderna där befolkningen var talrikare än i skogstrakterna.

Under 1800-talets andra hälft, då industrialismen formligen exploderade i höjden, började vattenkvarnarnas skovelhjul allt mer att ersättas av ång- eller turbindrift.

Mot slutet av seklet hade stora delar av de lokala kvarnarna konkurrerats ut av de i städerna allt talrikare valskvarnarna, vilkas effektivitet och ekonomiska fördelar de mindre kvarnarna inte kunde mäta sig med.

Den siste arrendatorn på Prästamöllan var Frans Jönsson med familj. Han tillträdde kvarnen 1898 och drev den fram till 1913, då den eldhärjades. Den byggdes aldrig upp på nytt.

   

1883
Inflyttad 1883. Arrendator Per Jönsson född 11/7 1851 i Hörby. Hustru Bengta Jönsdotter född 3/5 1857 i Fulltofta.

Gifta den 16/5 1878. dotter Emma född 30/10 1879. dotter Augusta född 1/7 1882. dotter Selma Christina född 15/3 1888

1833
Mjölnare Anders Tufvesson född 28/1 1833 i Hörby.
Hustru Anna Krook född 22/9 1840, Son Nils född 29/9 1867, Dotter Hilda Augusta född 18/1 1873
   
   
Detalj av karta (version 2015) som visar var Prästamöllan torpruin ligger.
Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

Lokalundersökning mellan 1913-1920 i Fulltofta genomfördes år 1920. Källa Riksarkivet.
Den praktiska undersökningen genomfördes av Husållningssällskapet. Material från Staffan Persson Hörby.

   
   
   

Foto: 2009 ©  Fred Lundberg.

Då skvalkvarnarna endast täckte ägarens behov, så blev denna typ av kvarn till gagn för hela socknen. Hit kom man för att få sina grödor malda. Ägaren, möllaren, bodde i ena delen av kvarnen, som var boningsdel, resten var själva kvarnen.
Kvarnstenarna drev av ett skovelhjul som satt inne i kvarnen. Man kunde reglera drivkraften genom att minska eller öka tillförseln av vatten.
Behovet av större kvarnar var större i slättbygderna (västra och södra Skåne), där befolkningen var större än i skogstrakterna (norra och centrala Skåne).
Sättet att mala kommersiellt med vattenkraft har nu för tiden upphört.

Prästamöllan år 1773. Den stora vinkelbyggnaden är själva kvarnhuset. Vattenrännan omedelbart söder om anläggningen utgör översvämningsskydd till dammen.
© Kartan visas med tillstånd från Stiftelsen Skånska Landskap.

Foto: 2007 © Fred Lundberg.

Foto: 2007 © Fred Lundberg.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Pålstorp  

Häcken mellan nya kyrkogården och huset Minnet fanns Pålstorp, där finns inget kvar av torpet, endast ett lövträd som markerar. 1878 bodde på Pålstorp skräddare Nils Persson och hustrun Else.
Fram till 1880-talet bodde det kvar en kvinna Karna Månsdotter med sina två barn en flicka och en pojke.

   

Kartan visar geografisk på vilken mark Pålstorp var beläget. Vill du veta vad resten av åkerlapparna hör hemma, klicka här

 
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Ramstorp Ramstorp1

Gamla Ramstorp, eller Ramstorp nr 1
Backstuga med anor från 1560 boningshus med stall. År 1813 bodde på Gamla Ramstorp, Husman Mickael Person född den 11/10 1759 i Attarp. Första hustrun hette Tören född den 25/3 1761. Son Per född den 15/3 1799. Kanske dog Tören i barnsäng. Andra hustrun hette Kerstin Åkesdotter född den 30/3 1782 Ousby (dagens Osbyholm).
Vanligt från denna tid var spädbarnsdöd, att barnet dog vid födseln eller inom första levnadsåret . Undernäring var en vanlig dödsorsak , barnsjukdomar som vattenkoppor, mässling. Oftast döptes nästa barn till samma namn som det döda barnet fått. Vilket försvårar för dagens släktforskare.

Läs mer om Ramstorp här.
Klicka på miniatyrsidan så får du upp dokumentet i full storlek.

   
   

I oktober 2016 fick Ramstorp en ny nock av ny halm. Foto: © Fred Lundberg.

   
   

Enligt hantverkaren var det 36 år sedan det lades ny halm på taket. Foto: © Fred Lundberg.

   
   

Foto: © Fred Lundberg.

Ett avsnitt som ej är klart. Foto: © Fred Lundberg.

   
   

Ramstorp flyttades efter enskiftet från Fulltofta by. Under tiden det låg i Fulltofta by var det i Taxeringslängden upptaget som ett gathus men i lantmäterihandlingarna som ett torp. Foto: 1976 Fotograf: okänd.

Ramstorp i Fulltofta, arrendegård under landstinget. Personerna på bilden: Edvin Månsson med fru Gunhild. Barnen: Margit och Stig. Gården ligger mellan Ludvigsborg och Fulltofta. På 1920-talet fanns ett vindfång utanför köksdörren. Foto: Edvard Nilsson

   
   

På utflykt till Skäralid. Från vänster Stig Månsson Ramstorp. Svea Linde Häglinge. Herbert Andersson Ludvigsborg. Margit Månsson Ramstorp. Folke Isaksson Kronekull, Ludvigsborg. Svea Linde och Margit Månsson var kompisar och arbetskamrater. Året är1941.

Omkring 1918-1920 i Fulltofta gamla plantskola vid "Mörkret". Plantupptagning av granplantor för vidare transport ut för plantering i skogarna. Den unge mannen, 3.e från höger är Edvin Månsson, Ramstorp. De andra är okända, troligtvis s. k. nödhjälpsarbetare från Malmö.

   
   

Årtal okänt.

 

Foto: © Roland Pedersen.

   
   
Detalj av karta som visar var Ramstorp ligger.
Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

Foto: 2013 ©  Fred Lundberg.

   
   

Ramstorp ligger till vänster på kartbilden, Brinkesholm i mitten och Kvarröd (Qvarröd) till höger.

   
   

Foto: 2013 ©  Fred Lundberg.

Foto: 2013 ©  Fred Lundberg.

   
   

Foto: 2013 ©  Fred Lundberg.

Foto: 2013 ©  Fred Lundberg.

   
   

Gamla Ramstorp-backstuga. Foto: © Roland Pedersen

Gamla Ramstorp-backstuga. Foto: © Roland Pedersen

Hålvägen som går förbi Gamla Ramstorp till Gungebacken. Foto: © Roland Pedersen

   
   

Ramstorps geografiska läge. Skånska rekognoseringskartan från 1812 och 1815-1820. Uppmätt av fältmätningsbrigaden.
Originalet är handritad, och i skala 1:20 000 och finns på Krigsarkivet i Stockholm.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Gry Gravfält

Gravfältet ligger på en grusplatå som på 1600- talet kallades ”Grydzbacken.”Det består av en domarring, 6 skeppsättningar, 13 resta stenar och ett flertal kantställda eller kullfallna stenar, som kan ha ingått i nu den förstörda anläggningar.
Domarringen består av sju stenar. Denna fornlämningstyp har fått sitt namn av att man tidigare trott att de använts som tingsplatser. Vid undersökningar har man i en del fall hittat gravar med brända ben från järnåldern (500 f  Kr – 1050 e Kr)
Skeppsättningarna är alla skadade men bör ursprungligen bestått av 15-20 stenar vardera. De är gravar liksom domarringarna och kan dateras till samma period.
Källor: Informationstavla på platsen.

Fornlämningar är skyddade enligt lag.

 
   
   
   
   
   

 

Grönalund Även kallad Råttefällan

Råttefällan, ett soldattorp i Ekesåkra nr. 3.
En gång fanns här ett torp som kallades för Råttefällan, men egentligen hette det Grönalund. Idag finns det kvar den gamla ”illdaren” samt ekstocken som en gång suttit över spisen. En ruin efter ett uthus finns ca. 20 meter ifrån. Brunnen som är djup och lagd med fina stenar är också intakt med ett stort stenblock. Man kan tydligt se åkerlapparna kvar inramade med stengärde. En stor gran finns kvar, kanske från nådan, Charlotte Dahl på Fulltoftagårdens tid. Då granplanteringar plantades i området av Råttefällan 1840-talet.
Text © Bodil Pedersen. Bildredigering Fred Lundberg.

Uthuslänga ca 20 meter ifrån "boningshuset".
Foto: 2009 © Bodil Pedersen.

   
   

Lokalundersökning mellan 1913-1920 i Fulltofta genomfördes år 1920. Källa Riksarkivet.
Den praktiska undersökningen genomfördes av Husållningssällskapet. Material från Staffan Persson Hörby.

   
   

TIPS: Du kan förstora och förminska skärmbilden genom att hålla ned Ctrl-tangenten och sedan trycka på + (plus) eller - (minus) på tangentbordet. Återställ skärmbilden till 100% (utgångsläge) genom att trycka Ctrl + 0 (noll).

   
   

Gamla "illdaren" dvs. spisen. OBS! ekstocken fortfarande kvar ovan på. Foto: 2009 © Bodil Pedersen.

Brunnen med sin vackra stenläggning, finns ett stort stenblock över en del av brunnen. Foto: 2009 © Bodil Pedersen.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Sankta Magnhilds källa  
Sankta Magnhild var ett helgon som dyrkades i nära 200 år under 1200-1300-talet. Det man vet om S: ta Magnhild är att hon tog hand om föräldralösa barn samt hjälpte sjuka och fattiga människor.
Hon kom från Benarp där hon levde ett till synes harmoniskt liv, trots arbetet med de sjuka och gamla. Men troligen var det inte alltid så, för år 1215 mördades hon av sin egen svärdotter.
Hon skulle då begravas i Fulltofta kyrka. Legenden berättar att när begravningsföljet kom till Kvarröd, stannade bärarna för att vila vid vägkanten. Då föll av någon anledning båren i backen och liket föll ur. Där kistan rörde vid marken sprang en kalla fram i dagern. Den finns fortfarande kvar med ständigt rinnande vatten som aldrig fryser till.
Folk uppsökte hennes grav i Fulltofta därför att där skedde helbrägdagörelseunder. Denna helgondyrkan gjorde Fulltofta kyrka till en omtalad vallfartskyrka.
Hennes ryktbarhet som helgon gjorde att ärkebiskopen befallde att hennes kvarlevor skulle föras i högtidlig procession till Lunds domkyrka, så tredje dag pingst år 1383 fördes hennes stoft till Lund domkyrka.
Frosta Härads Hembygdsförening skänkte år 1958 en minnessten som utmärker platsen för källan. Författaren Nils Ludvig Olsson från Höör har gjort en dikt till minne av S:ta Magnhild, som han kallat "Vid S:ta Magnhilds källa".
   
   
   
   
   

Texten förtydligad med färglagda bokstäver. Alla foto från 2012 ©  Fred Lundberg.

   
   
Detalj av karta som visar var S:ta Magnhilds källa ligger.
Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

Läs mer om Sankta Magnhild.
Klicka för läsbar PDF-fil

 
   
   

Foto: © Roland Pedersen.

   

Vid S:a Magnhilds källa
I pergamenten och legenderna
bevaras ännu namnet på den fromma:
Guds dotter med de helga händerna,
I Herrens örtagård en pingstens blomma.

Från Benarps hall hon kom i byarna
och nödgade de sörjande att skåda
mot glädjens rike bortom skyarna
där bara Gud och kärleken får råda.

Vid plågans läger stod hon bidande
och sökte efter ord som kunde hela.
Hon sade: - Se! All världens lidande
har Frälsermannen  kommit för att dela.

Hon bad för de betryckta själarna
för ondskans offerlamm i slott och koja.
Välsignad gick hon ibland trälarna
och löste fångarna från deras boja.

Då mjuknade de hårda viljorna,
då smälte isarna i frusna drömmar
och själen blev som en av liljorna
när pingstens ande genom världen strömmar.

- Nu öppnas knopparna, nu ryker enarna
och alla vårens underverk får gälla.
I Hästängs vångar blommar stenarna
och himlen ler i Sankta Magnhilds källa.

Var stilla, vandrare och lyss till hälsningen
så klar och tidlös som en källas flöde:
i bävande små hjärterum bor frälsningen ,
din vandrings mål och svaret på ditt öde.

Nils Ludvig

Källor: FULLTOFTA KYRKA
kort beskrivning av Bernt Larsson

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

 

Lilla Sjömossahus  

Bilder saknas.
 Kan du som tittar bidra?

Inflyttade 1878. Torpare Lars Nilsson född 28/8 1815 i Fulltofta, hustru Bengta Eriksdotter född 23/4 1817.
Dotter Johanna född 10/6 1857 flyttade till Amerika den 13/6 1887.

S
on Per född 28/9 1862 flyttade till Södra Rörum 18/1 1884.
S
on Erik född 5/9 1867

Lars och hustrun Bengta var de sista innehavare av detta torp. De dog båda i oktober 1893.

Torpet låg till vänster på Store Dammsvägen mycket nära dammen idag. Där finns ytterst lite kvar, från naturen kan man se skymtning av boplatsen.

© Kartan visas med tillstånd från Stiftelsen Skånska Landskap.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Skällhus  

Bilder saknas.
 Kan du som tittar bidra?

Torpare Sven Rasmusson född 27/6 1852 i Långaröd. Hustru Maria Nilsson född 5/6 1867 i Vallby.Gifta den 26/10 1890, dotter Alma född 15/9 1890. Augusta född 5/3 1892. Dotter Emma född 5/5 1894.

Skälhus är rivet sedan flera år tillbaka och nytt hus ligger ungefär där det gamla låg. Privat mark på Skiljehusvägen.

 

   
   

Häradsekonomska kartan 1910-1915.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Stenhusen  

Stenhusen i Fulltofta strövområde
En rogivande cykelutflykt för familjerna Martinsson & Alstad i slutet på 1940-talet. Färden gick på Bäckaslingan med en pause vid de gamla förrådshusen som under andra världskriget förvarade vapen/ammunition.Tittar man noga på foton ser man att det är tre olika förråd eftersom fönster och dörröppningar är placerade på olika delar av huset.
Rester finns kvar i sluttningen vid Bäckaslingan, men i mycket dåligt skick.

Bodil Pedersen

Källor: Det var många personer som blev tillfrågade om förråden var de fanns i Fulltofta strövområde. Den som löste gåtan var naturförvaltaren Anders Rosell på Skånska Landskap. Han hade sett foton av en äldre kollega för längesen och detta visade sig vara en av pojkarna på fotot då 13-åriga Bengt Alstad.

Foto: Carl Martinsson (1888–1959).  Bilderna tillsända oss av  Ingegärd Olofsson

   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   

 

Stora Åkarp

Omnämns som Aagerup 1560

Foto av informationstavla på plats.
Illustration: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

Stora Åkarp har gamla anor, sannolikt fanns det redan på medeltiden. De gamla terrassodlingarna runt gården tyder på en ålderdomlig brukning, kanske redan från vikingatiden.

Arrendatorn på 1770-talet hette Pär Pärsson. Han erlade i arrendeavgift årligen 13 silverdaler.

Arrendatorn hade åborätt, dvs. ärftlig rätt till fortsatt arrende. Gården hade även en egen skaltkvarn. I bäcken, som passerar gården finns spå efter tidigare dämningar, till gagn för kvarnen.

Mellan 1860-1880 minskade brukningen och flera ängar och hagar planterades med gran. På 1930-talet hette arrendatorn  Johan Jönsson. Han var en duktig skogskörare. Gården lämnades under 1940-talet.

   
   

Text på stenen: HPs Åkarp

Text på stenen: HPs Åkarp, ifylld på bilden för förtydligande.

Herbert Peterssons vägsten
Arrendator och stenhuggare Herbert Petersson bodde på Stora Åkarp under åren 1913-1923. Han hade även en bit mark mellan Jägarehyddan och S:t Magnhilds källa där han hade rest en vägsten på samma sida som källan med texten HPs Åkarp vilket betyder Herbert Peterssons Åkarp. När vägen breddades på 1990-talet försvann stenen. Eller finns den kanske i gräset nedanför vägen?
Text Bodil Pedersen. Foto: in memoriam Lennart Persson.

   
   

Skvaltan på Stora Åkarp med staket runtom som den gamla Humlen slingra sig på. Foto: jan 2014.

Rester av trappan på boningshuset Stora Åkarp.
Foto: jan 2014.

   
   

Boningshusets stengrund på Stora Åkarp.
Alla f
oto: jan 2014  © Roland Pedersen.

Läs en berättelse av Bodil Pedersen.
Klicka på miniatyrsidan så får
du upp en läsbar PDF-fil. 

   
   
Detalj av karta som visar var Stora Åkarp ligger.
Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

© Kartan visas med tillstånd från Stiftelsen Skånska Landskap.

   
   

Stora Åkarps geografiska läge. Skånska rekognoseringskartan från 1812 och 1815-1820. Uppmätt av fältmätningsbrigaden.
Originalet är handritad, och i skala 1:20 000 och finns på Krigsarkivet i Stockholm.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Svalekull

Även kallast Lasse-backen

Svalekull – även kallas ”Lasse-backen”.
Siste innehavare var Lasse Persson och hans hustru Anna. Inhysningsdotter Anna Larsdotter född 6/8 1852 i Fulltofta. Dotter Betty född 8/10 i Fulltofta 1893.
Det kan man fortfarande höra av folk, fastän dess ägare är död sedan många år tillbaka där namnet en gång härstammade ifrån torparen Lasse Persson. Torpet ligger på en backe, ruinen är illa medfaren. För ca 25- år sedan kunde man fortfarande se järnluckan på spisen. Den kanske finns fortfarande men naturen har tagit igen och vuxit sig stark över både illdaren och övriga väggar. Konturerna av huset kan man se med lite fantasi och en jordkällare som är kontakt. Bärbuskar och andra perenna växter finns det fortfarande kvar vid detta torp.

Ett dagsverkstorp i Hästäng i hörnet av korsningen Södra Rörums vägen och Äspinge gamla ”Prästavägen”.
Siste innehavare var Lasse Persson och hans hustru Anna. Inhysningsdotter Anna Larsdotter född 6/8 1852 i Fulltofta. Dotter Betty född 8/10 i Fulltofta 1893.
Enligt husförhörslängderna skrivs dottern Betty som oäkta.

Ruinen finns kvar, fortfarande kan man se krusbärsbuskar, daglilja och snödroppar. Det ligger lite gömt i buskage. En beskrivning för 70 år sedan hur det kunde se ut runt Svalekull är följande:
Sett från Slagtofta by strax innan Lasse-backen fanns en vacker blomsteräng. På våren kunde man se gullvivestånd, på sommaren stora blåklockor, mandelört, tjärblomster. Vid skogskanten växte vackra ängabollar. Örterna fanns i mängder, har man tur idag kan man se några i ental räknat. Maskrosorna tog över så småningom och man förstod inte varför. I kärrdragen växte det gott om kabbeleka. Den höga backen var beväxt med enar samt unga och fina asketräd.
Intill ängen ligger Svalekull högst uppe, en jordkällare i anslutning till boningshuset. Ett par odlade åkerlyckor hörde till. Högt uppe på backen fanns kvar rester av ett utkikstorn.
Nedanför Lasse-backen växte uråldriga askar, fyra vid varje sida om vägen i rad. Hade någon börjat plantera en alle´ eller var det rester av en gammal?
Källor: Ur en skrift av Eva Offersson/Slagtofta
   

Jordkällare/ uthus byggnad. Foto: © Bodil Pedersen.

Vintergröna Vinca minor växer överallt på tomten.
Foto: © Bodil Pedersen.

   
   

En del av boningshuset. Foto: © Bodil Pedersen.

Ena hörnan av husgaveln. Foto: © Bodil Pedersen.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Ugglebacken Samma som Hovgårdsmöllans backstuga

HoSiste brukaren var Lars Persson kallades för Lars Uggla, eftersom byggnaderna var ingrävda i Ugglebacken.

 

Bilder saknas på torpet.
Kan du som tittar bidra?

Detalj av karta som visar var Hovgårdsmöllans backstuga låg.
Blå namnmarkeringar på detaljkartan är våra egna och återfinns ej på översiktskartan.

Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

   

Boningshuset ingrävt i backen med en stor ek som fallit över det vid sista stormen.

Stallet/fållan till djuren.

   
   

Boningshusets långvägg sett från backen.
Alla f
oto: © Roland Pedersen.

 
   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Vasahus/ eller Vasahusen Anor tillbaka till 1500-talet. Det har funnits 4 Vasahus

Illustration: © Jimmy Juhlin-Alftberg.

Det är ingen tvekan om vad förlagan till illustrationen är ifrån.
Ernst Ståhl vid Vasahus år 1925.

   
   

Vasahus nr 1
Det första var en backstuga, ingrävd i backen, långt hus med två ”foller” antagligen till djuren. En liten jordkällare finns en bit bort mot gråstenshuset.

Här bodde: Per Engelsson född 1769 i Fulltofta, storebror till Nils Englesson på Brinkesholm. Hustru: Boel Månsdotter född 1769 i Nunnäs.

Äldsta barnet, sonen Engle Persson född 1805 i Fulltofta bodde kvar i backstugan till år 1837 då han flyttade över till gråstenshuset som var nybyggt. Backstugan förfaller därefter. Engles benämning är torpare men ändras till husman.

Hustrun: Elna Johansdotter född 1806 i Esphult. De får 10 barn några dör i spädbarnsålder, därav ett gossebarn, avlider vid 5 månaders ålder. Bengta som är 5:e barnet i syskonskaran är född 1844, hon får en dotter Anna född 1866. Åbon Krister Truedsson i Knopparp/Linderöd har förbundit sig att betala Annas uppfostran.

Bengta gifter sig 1881 med arbetskarln Ola Persson född 1834 i Fulltofta. De får en dotter, Elina som avlider 9 månader gammal. Ola är en duktig hantverkare. Istället för att göra dagsverk levererar han årligen 390 st. kvastar. Svärfadern Engle Persson avlider 1886. Änkan Elna bor kvar i backstugan till 1889. Således ”sitter” grannen änkan Elna Andersdotter på Högeholm och änkan Elna Johansdotter/Persson på Vasahus. Undras om de träffas?

Ingången till Vasahus, sedd från torpruinen.
Foto: maj 2013 ©  Fred Lundberg.

Vasahus nr 2
Vasahus nr 2 var ett gråstenshus med halmtak. Boningshus som var sammanbyggt med stallet, var avsett för djuren/korna, detta låg under vedboden. Spisens placering var mitt i huset.

Ett par ruiner finns vid brunnen där man även ser delar av den gamla vägen. På 1900-talet bodde här familjen Ernst Stål med hustru Anna och sina 7 barn Ella, Elsa, Anna-Lisa, Erik, Dagmar, Eve och Bengt. Dottern Ella 14 år arbetade som lill-piga på Gamla Staveröd och fanns där den natten som gården ödelades av ett åsknedslag och brann ner 1932.

Ernst Stål arbetade under Landstinget och skötte skogsgallring, vedhuggning, utdikning m. m. Familjen Stål var en stor familj, utrymmen i Vasahus blev trånga. Därför byggdes en ny bostad mitt över, det stod klart omkring 1927. Denna byggnad var uppförd av trä, sammanbyggd med stallet. Det gamla stenhuset användes som stall, maskinhus och förvaring av redskap.

Barnen Stål hade lång väg till skolan i Fulltofta. vintern, när det var mycket snö, kunde barnen tvingas ta den långa omvägen om Mjälaströ för att komma fram till skolan. Familjen flyttade 1939 till ett annat torp, Lilla Åkarp i Attarp.

 Nästa ägare var Björn Persson till ”nya” Vasahus. På 1940-talet eldhärjades det och brann ner. Orsaken lär ha varit ett elektriskt fel. Jag har fått berättat för mig att Björn fick det sorgliga beskedet när han var på Stora biografen i Hörby. Ett par vackra hästar brann inne. Gården byggdes aldrig upp igen.

Senare på samma grund byggdes en sommarstuga. Det var chefredaktör Ivar Säfstrand på Mellersta Skåne som lät uppföra stugan. Han och hans fru levde här ett fritt naturistliv och solade och badade i Hejebäcken där man även hade anlagt en liten strand. Ivar Säfstrand blev den drIvarde kraften att få igenom att Ringsjöstrand grundades till en badplats.

Den sista som bodde på Vasahus var skogsarbetare Östen Karlsson som övertog sommarstugan. Tills det bestämdes att stugan skulle flyttas till ett stugområde i Höör. Lindhagen 41.

Man kan fortfarande se trappan från gården på den ena sidan och stugans grund och trappa på andra sidan. Ett buskage av nypon växer sidan om. Här växer Humle, kriger, vit Syrén, såpnejlika, snödroppar, guldviva, daglilja och bärbuskar.

   
   

Ingrävt i en backe låg det första Vasahuset.
Foto: © Roland Pedersen.

Grunden för Vasahus nr 2. Intill boningshuset fanns mangelboden.
Foto: © Roland Pedersen.

Vasahus stenhus. Foto: © Roland Pedersen.

Död man dömd till döden, © av Per-Gunnar Mörck.

   
   
Detalj av karta som visar var Vasahus torpruin ligger.
KKomplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:
   
   

Vasahus i början av 1940-talet. Allt är numera rivet

   
   

Vasahus sommarstuga
Vi är många som läst om att det uppfördes en sommarstuga på Vasahusgrunden efter att det gamla Vasahus brunnit ner, men väldigt få har sett den. Men här kommer lite bilder. Det var chefredaktör Ivar Säfstrand på Mellersta Skåne som lät uppföra stugan. Han och hans fru levde här ett fritt naturistliv och solade och badade i Hejebäcken där man även hade anlagt en liten strand. Ivar Säfstrand blev den drIvarde kraften att få igenom att Ringsjöstrand grundades till en badplats.

Den sista som bodde på Vasahus var skogsarbetare Östen Karlsson som övertog sommarstugan. Tills det bestämdes att stugan skulle flyttas till ett stugområde i Höör. Lindhagen 41.

   

Östen Karlsson framför Vasahus sommarstuga.
Foto: © Östen Karlsson.

Vasahus sommarstuga från baksidan. Stentrappan syns tydligt än idag. Foto: © Östen Karlsson.

   
   

Vasahus sommarstuga som en gång tillhörde redaktör Ivar Säfstrand. Foto: © Östen Karlsson.

Alla bilderna av sommarstugan har Östen Karlsson själv ställt till vårt förfogande. Tagna i slutet av 1960-talet. Foto: © Östen Karlsson.

   
   

Resterna av trappan är idag ett tillhåll för Huggormar.
Foto: 2012 ©  Fred Lundberg.

Foto: 2012 ©  Fred Lundberg.

   
   

Foto: 2012 ©  Fred Lundberg.

Foto: 2012 ©  Fred Lundberg.

   
   

Man hittar en del där vildsvinen grävt. Under en period var de väldigt förtjusta i Vasahus. Foto: maj 2013 ©  Fred Lundberg.

Skåneleden går tätt förbi Vasahus.
Foto: jan 2014  © Roland Pedersen.

   
   

Porslinsbit hittad vid Vasahus. Vildsvin hade grävt ordentligt i marken. Porslinsbiten hittades i en av groparna under grästuvorna som vildsvinen vänt.

Skärva utgör en del av botten och buken på ett kärl. Kanske är det en kaffekopp, eller en skål. Fat kan vi däremot utesluta.
Arkeolog, Birgitta Åkesson. Foto ©  Fred Lundberg i maj 2013.

Även delar av en järnspis eller kamin kan man hitta runt Vasahus.
Foto: maj 2013 ©  Fred Lundberg.

 

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Husförhörs rotar  

Fulltofta by, Pålstorp, Nobishuset, Fiskehuset, Nunnäs, Hovgårdsmöllan, Prästmöllan och Häggenäs, Ludvigsborg, Ekesåkra, Ramstorp, Brinkesholm, Gamla Staveröd, Vasahus, Qvarröd, Sjömossehus, Mjälaströ, Skogshus, Hagahus, Boddahus, Murarhus, Kycklingahus, Åkarp, Attarp.


Husförhör kallades i Sverige den årliga kontrollen av församlingsbornas bibelkunskaper, läskunnighet och kunskaper i Luthers Lilla katekes.

Förhören, där vars och ens kunskaper betygsattes, hölls av Svenska kyrkans präster från 1686 fram till slutet av 1800-talet. Vid husförhöret kontrollerade också prästen att uppgifterna i församlingsboken stämde.

Husförhörsrote och bönerote
Gårdar långt från en kyrka, exempelvis i nykolonialiserade områden i norra Norrland, fick arrangera byabön ledd av en bonde som var bönpräst. Flera byar kunde bilda en bönerote (begrepp myntat av Sven Hansson) med gemensam byabön och bönpräst, som senare ofta även fick funktion som Husförhörsrote och skolrote med samma upptagningsområde.

   

Redan 1596 beslöt Uppsala domkapitel om förhör av allmogen i alla Sveriges socknar. Såväl kyrkolagen från 1686 som konventikelplakatet från 1726 ålade prästerna skyldighet att rotevis genomföra förhör varje år. I samband med husförhören brukade man, i synnerhet på landet, där de flesta deltagarna var långväga, tillställa gästabud. Kalasen förbjöds i en förordning 1743, "emedan dessa, mer än nyttigt var, drogo tankarna från husförhörets egentliga ändamål". 1765 skärptes förordningen ytterligare, och straff utmättes för dem som försummade husförhören.

I slutet på 1800 (1888) upphävdes förordningen. Då hade verksamheter övertagits av folkskolan som successivt vunnit terräng. Husförhören levde ändå kvar nästan överallt fram till sekelskiftet 1900 och ombildades då till så kallade församlingsaftnar med föredrag, med mera. De kom även att kallas läsmöten och är en del i församlingsprästens undervisande och kontaktskapande verksamhet. Ända fram till mitten av 1900-talet har ”husförhör”, förekommit i mer gemytliga former i skolor och församlingsgårdar.

Husförhörslängderna är ett mycket användbart hjälpmedel i släktforskning då det här framkommer vilka personer som bodde i samma hushåll och vart de flyttat.

 Fakta hämtad från Wikipedia

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Vett & Etikett i skog och natur

Klicka på sidan för läsbar A4

Produktion: Skogssällskapet. Illustration: © Peter Elfman

Vi vill gärna slå ett slag om hur man uppför sig på ett lugnt och fint sätt mot både djur och natur.

Vi har fått tillstånd att publicera Skogssällskapets lilla tips som du kan se uppsatt lite här och var på lämpliga ställen, som kallas, "Betesdjur och vandrare".

Naturligtvis tar vi lika stor hänsyn till de vilda djuren i våra skogar och undviker att skrämma dem.

Genom att vara lugn, röra sig tyst och ta sig fram på ett försiktigt sätt genom markerna, gör att vi ibland får uppleva fantastiska saker när djur och människor stöter på varandra.

Förhoppningen är också att de dagisfröknar och lärare som är ute med både små och stora elever, försöker lära dem att det är stor skillnad på att vistas i naturen än på torget i Hörby en fredagkväll..

Fulltofta som rekreationsområde är ett härligt och lättillgängligt skogsparti, mellan Hörby och Höör

Har du inte varit där, är det en god investering. Mer allmän information hittar du här på nedan länkar.

   
   

Klicka på sidan för läsbar broschyr
Källa: Naturvårdsverket.

Komplett översiktskarta A3 (42×29,7 cm) hittar du här. Version 2015-04-13

Klicka på kartan för att få upp en fullstor karta i PDF-format. © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde. Komplett översiktskarta från © från Stiftelsen Skånska Landskap över Fulltofta strövområde hittar du här:

Vill du veta mer om Stiftelsen Skånska Landskap klickar du på deras länk.

   
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna

 

Man tror knappt det är sant – Total hjärndött

   
   
   
   

Vi måste bara ta upp detta under vår  rubrik "Vett & Etikett i skog och natur.
Ämnet är helt enkelt hundskit.

Att en ansvarsfull hundägare (jag är själv hundägare) tar upp hundbajset efter sin hund borde vara den mest naturliga sak i världen – men det finns gränser!

När du är i skogen och låter din hund springa fritt och den bajsar "i busken" – låt detta vara så länge det inte ligger på vandringslederna eller annat olämpligt ställe. I så fall tar du en pinne och skickar in det i "busken". Där tar naturen själv hand om detta på ett förträffligt sätt.

Men att göra som ovan bilder visar är fullständigt hjärndött!
Man tar upp hundbajset i en plastpåse – och slänger plastpåsen i skogen? I detta fall har man varit så "artig" att man lagt hundbajspåsarna vid en stolpe som utvisar vandringsleden. Förhoppningen är förmodligen att man hoppas att någon annan skall plocka upp dem, så man själv slipper. Inte bara urkorkat dumt, utan även nonchalant mot alla oss andra som älskar att vara i skogen.

Vilda djur luktar naturligtvis att det finns "intressanta" saker i plastpåsarna, och kommer att riva upp dessa med följd att de sannolikt också får i sig plasten, och kanske sedan går en fasanfull död till mötes. Det är ju tur att inte hästägarna samlar upp hästskiten och lägger denna i 125 lit soppåsar och låter dem ligga kvar i naturen.

Det här fenomenet med att ta upp hundbajset och sedan slänga plastpåsen där man står för tillfället är tyvärr inget nytt. Man ser det lite här och var varje dag. Helt klart är att en del hundägare måste ta sig i kragen. Deras dåliga beteende påverkar alla oss andra som försöker sköter oss.

   

 

Rid inte på gångstigar och vandingsleder

Tyvärr är det inte ovanligt att man ser folk som obehindrat rider på vandringsleder och gångstigar.

Man undrar om dessa ryttare är läskunniga?
Jo – förmodligen kan de flesta av dessa läsa enklare text, men man bryr sig helt enkelt inte.
Man tar sig för mer än andra, så dessa förbudsskyltar gäller just alla andra, men inte mig.

Det är absolut den attityd det är bland de ryttare som blivit tilltalade om att de rider på en stig där det är förbjudit.

Precis som i andra grupper tillför dessa ryttare branschen mycket dåligt rykte!

   
   

 

 

 

 

Handikapparkeringen vid naturcentrum är uppsatt av ett viktigt skäl
– inte beroende på att någon inte hade något bättre för sig.

Till vänster ser vi här två tydliga skyltar att parkeringen endast är avsedda för fordon med handikapptillstånd. Jag hittade inte ett enda handkapptillstånd på någon av cyklarna!
Lite längre bort är det skyltat med ett P, plus en tilläggsskylt som visar en motorcykel. Det vill säga – här får bara parkeras motorcyklar. Inga cyklar, inga personbilar, inga bussar, osv.

   

 

   

Böcker med anknytning till Fulltofta

   

Bok, utgivningsår 1999

Bok, utgivningsår 2012

Häfte, utgivningsår 1993

 

 

Broschyrer över Fulltofta strövområde över tid

   
   

 

Tidningsurklippets källa: Hörby Information Nr 2/1978.

 
   
   
 
Till toppen av sidan Till snabblänkarna över torpruinerna
 
Startsida Torpruiner Kontakt Länkar Upphovsrätt Uppdateringar